Grafiskt pauspyssel resulterade i en variant på logon – och smack så satt den i rutan
Typografi och grafisk design har varit ett stort intresse ända sedan jag var en glytt. Timmarna flög när jag satt böjd över skrivbordet med penna och linjal för att rita logotyper och små skyltar.
När jag fick praoplats vid reklambyrån Hera i Uppsala på vårterminen i åttan ägnade jag en stor del av veckan åt att utnyttja det stora sortimentet av gnuggbokstäver (Letraset). Resultatet blev vinjetter till vår skoltidning (brödtexterna printades på matrisskrivare och ingresser etc. hackade vi fram på skrivmaskin – det här var innan desktop publishing slagit igenom).
Jag är nog en oförlöst art director, men därmed inte sagt att jag skulle ha tillräcklig talang i skarpt läge. Bara att min glädje för bokstäver inte stannar vid att skriva texter. I mer vuxen ålder har jag ägnat många timmar åt att läsa Christer Hellmarks fina Typografisk handbok, och när jag fick Alexandra Borgs och Nina Ulmajas Strindbergs lilla röda i farsdagspresent härom året var lyckan total.
När Lars Rodvaldr skapade min ordinarie hemsida gjorde han som han alltid brukar: utgick från typograferingen. Runt den byggdes sedan helheten. Jag är väldigt förtjust i slabserifen Guardian Egyptian som Lars valde och hur den använd och sätter prägel på sajten.
Därför är det kanske inte konstigt att grafiskt pyssel är avkoppling för mig. När jag är stressad över arbetsuppgifter kan jag ta en stunds paus och sitta kvar vid datorn. Det rensar tankarna att leka med färg och form.
Resultatet kan till exempel bli en variant på logotypen som jag gjort för min blogg. Och innan jag vet ordet av har jag skickat i väg en beställning på dekaler. Häpp!
Jag är lite ambivalent till dekaler på sidorutorna, men det är ändå ett oförargligt påhitt. Tröttnar jag är det ju bara att riva bort klisterlapparna och gnugga bort eventuella limrester. Tills vidare tycker jag att min klisterlapp gör sig fint invid 1980-talsdekalerna från tidningen Bil&Mc – “The Ripping Canvas Magazine”.
Färgerna på mitt dekalexperiment känner du nog igen. Jag ska återkomma till dem i ett inlägg om färgsättning och grafisk design på tävlingsbilar (och -motorcyklar) framöver.
Men i ämnet sidorutesdekaler kan vi konstatera följande: lika elegant som på Lasse Jönssons Mercedes-Benz 300 SL “Måsvinge” blir det ändå aldrig. | e11 |
Pressackreditering från Silverstone 1965 och en gudabenådat vacker dekal från Autodromo Monza. Allt klär en Mercedes-Benz 300 SL. Foto: Eric Lund.
