Våren 1950 reste en svensk ingenjör från Scania-Vabis till Stuttgart. Med sig hem hade han en Porsche med chassinummer 356/2-044. Så började importen av Porsches bilar till Sverige.

Knappt hade den första Porschen landat på svensk mark 1950 förrän **Cecilia Koskull** och hennes kartläsare **Christina Peyron** lät den slita hund i Rally till midnattssolen. *Tidningsklipp ur Volkswagen Sveriges arkiv.*

Text Eric Lund
Arkivmaterial Volkswagen Sverige

Runt 20 grader varmt och växlande molnighet. Så mycket mer vet vi inte om den 11 maj 1950 i Stuttgart. Men om vi fick chansen att göra en tidsresa i svensk bilhistoria vore det här ett datum att pricka in.

Då skulle vi kunna se och höra hur det gick till när den första bilen av märket Porsche levererades till den blivande, svenska importören. Historien finns kortfattat dokumenterad i ett brev sänt från Porsche i Salzburg samma dag, med Scania-Vabis i Stockholm som mottagare. I brevet står bland annat följande.

”Vår ingenjör Herbert Kaes överlämnar idag i Stuttgart Porsche-sportbilen Typ 356/2, motor nr. 356/2-000042, chassinr. 356/2-044, tillsammans med typintyget till er högt ärade ingenjör Erickson och ber er bekräfta korrekt mottagande.”

Det hade varit spännande att tjuvlyssna till hur samtalet avlöpte, den där varma vårdagen i industriområdet Stuttgart-Zuffenhausen. Dit hade företaget Porsche vid den tiden just återvänt, efter några års exil i Österrike orsakad av andra världskriget. Och det var i den österrikiska byn Gmünd som 356/2-044 hade tillverkats, som en av 52 bilar med aluminiumkaross (44 coupéer, 8 roadsters).

Brevet som bekräftar att den första Porschen levererats till Scania-Vabis. En ingenjör Erickson från Södertälje hämtade vagnen i Stuttgart. Den här artikeln publicerades ursprungligen i **Porsche Magasin #45**. *Dokument ur Volkswagen Sveriges arkiv.*

I samma brev bekräftades även att ytterligare sex bilar fanns redo att levereras till den svenska marknaden, så snart betalning skett via Electrolux. Porschebilarna ingick i en affär med köp och motköp mellan Sverige och Österrike, vilket inte var ovanligt vid den här tiden. En importlicens för Scania-Vabis, som sedan 1948 även importerade Volkswagen till Sverige, för totalt 30 sportbilar från Porsche var också färdig står det.

Att reda ut turerna kring dessa tidiga bilar i detalj är inte alldeles enkelt. Det finns motstridiga uppgifter och ju mer man drar i trådarna, desto fler tvetydigheter kommer till ytan. Men somligt vet vi, till exempel att det kom totalt 15 bilar med aluminiumkaross, ”Gmünd-Porschar”, till Sverige.

Det är rätt enastående, att det lilla frusna landet uppe i norr hade avsättning för närmare 30 procent av den första omgången sportbilar från Porsche. Garanterat banade den starka öppningen väg för framgångarna som skulle komma, under en period på 1980-talet lär ju Sverige ha varit det Porschetätaste landet per capita. I hela världen.

Den 1 juni 1950 blev Porschen med chassinummer 356/2-044 godkänd i Sverige, och därmed tog en epok sin början. *Dokument ur Volkswagen Sveriges arkiv.*

Men en del av sanningen om de 15 bilarna är även att de kanske inte var alldeles lättsålda. Ferdinand Porsche (1875–1951) och sonen Ferry Porsche (1909–1998) hade visserligen etablerat sig som framstående konstruktörer i den tyska bilindustrin, men bilar av deras egen tillverkning var något nytt för allmänheten. Dessutom var kvaliteten allt annat än bra på dessa tidiga 356.

Enligt uppgift krävdes alltifrån total omlackering till omkromning av karossdetaljer, motorombyggnader, till nya drevsatser i växellådorna och nya dörrlås. En servicetekniker från Stuttgart lär ha tillbringat en vecka i Södertälje med att övervaka och bistå när de nybyggda bilarna skulle åtgärdas före leverans till sina köpare.

Det ska sägas att kvalitetsproblem inte var något ovanligt, nystartade biltillverkare med hantverksmässig produktion vinner sällan priser för sin förmåga att sätta samman bilarna.

Vem tog bilderna på den första Porschen i Sverige? Och var är de tagna? Gissningsvis någonstans i Södertälje, en vårdag 1950. *Foto ur Volkswagen Sveriges arkiv.*

Lite tidigare samma år, den 15 februari 1950, sändes ett brev från Porsche Konstruktionen GmbH i Gmünd/Kärnten som svar på en fråga från direktör Dymling vid Scania-Vabis. Där beskrivs hur tillverkningen i Stuttgart beräknas starta i maj samma år, och att priset för det svenska bolaget väntas bli cirka 2.000 US-dollar per bil.

Samtidigt framhåller Porsche att de tillverkat bilar i liten skala i Gmünd under två år och att ”Skania Vabis A.B.”, som det står, kan få snabb leverans av fyra exemplar redan i mars. I ett brev daterat 5 april 1950 lämnas sedan offert på fem exemplar till ett styckepris av 10.360 kronor, varav tre kan levereras omgående.

Nästa brev är daterat 11 maj 1950 och handlar om de sex exemplar som skulle följa efter det första. Där specificeras mer noggrant: en med metallkulör och brunt läder, nästa grå med brunt läder, svart med rött läder, elfenben med rött läder, mörkröd med grått tyg samt grå med rött tyg.

Representanter från Scania-Vabis, som redan hade VW-importen i Sverige, hade sett en Porsche hos Amag i Zürich och kontaktade Porsche för att få bli generalagent i Sverige och Finland. *Dokument ur Volkswagen Sveriges arkiv.*

Dessa bilar levererades till Sverige 12 juni 1950 och hade chassinummer 031, 032, 034, 038, 041 och 042. Den 18 juli kom nästa omgång: 037, 039, 043, 045 och 047. Sedan kom 048 den 16 november, 049 den 25 februari 1951 och 050 den 20 mars 1951.

Sifferexercis? Sannerligen. Men lita på att dessa chassinummer sitter i ryggmärgen på många av Sveriges 356-entusiaster och bilornitologer. De så kallade Gmünd-bilarna är mytomspunna och omgärdade av många historier, myter och missförstånd.

Att göra anspråk på absolut sanning när det gäller bilarnas historik är vanskligt. Många av dem bytte ägare åtskilliga gånger sedan de sålts nya, och i takt med att 356-bilarna från Stuttgart blev bättre, starkare och modernare tonade glansen bort runt aluminiumvagnarna från Gmünd.

Den första, lite trevande korrespondensen med erbjudande om snabb leverans av bilar tillverkade i Österrike, och löften om bilar tillverkade i Stuttgart strax därpå. *Dokument ur Volkswagen Sveriges arkiv.*

På 1970-talet stod vissa av dem och förföll i vedbodar och skjul. Sedan dess har intresset vänt med besked. Vissa exemplar är skrotade, men de som överlevt är numera mycket högt värderade och i många fall helrenoverade till nyskick – eller i bästa fall mekaniskt renoverade med bibehållen patina.

Sveriges första Porsche, 356/2-044, bor sedan flera år hos en hemlighetsfull samlare i Belgien. Men den tillbringade även många år hos olika ägare i USA, där den först renoverades. Åren innan den exporterades från Sverige var också intensiva. Efter att den anlänt hit i mitten av maj 1950 användes den för pr-ändamål. Bland annat provkörde Teknikens Världs Bertil Björkman bilen (utgåva 20/1950) och skrev så här:

”Denna vagn är, i likhet med det tiotal Porschebilar som hittills nått Sverige, baserad på ett äldre utförande av Volkswagen med bl. a. mekaniska bromsar. Den har aluminiumkaross med ett minimum av utrustning och konstruktören har haft låg vikt snarare än komfort och soliditet för ögonen. Från denna vagntyp utvecklas för närvarande den ’fullmogna’ serie, som så småningom kommer att tjusa sportkörande bilmän. Ty anser man den vagn som TV körde som en halvmogen frukt, då kommer den mogna att bli såsom äpplet i paradiset.”

17.700 kronor för en Porsche 356 år 1950 motsvarar cirka 415.000 kronor 2025 enligt SCB:s prisomräknare. *Dokument ur Volkswagen Sveriges arkiv.*

Ännu större pr-genomslag blev det nog när Cecilia Koskull tog ratten. Bara en månad efter bilens ankomst ställde hon upp i det allra första ”Rally till midnattssolen” (numera känt som Midnattssolsrallyt). Bredvid sig hade hon kartläsaren Christina Peyron och tillsammans segrade de i damklassen, samt kom trea totalt i sin motorklass.

Cecilia och Christina var inte det enda Porscheekipaget. Med stöd från fabriken kom även celebriteter som arvprins Joachim zu Fürstenberg, som tillsammans med greve Berckheim segrade i 1100-kubiksklassen med en Porsche 356 cabriolet. Snabbaste tid i backtävlingsmomentet stod greve Günther von Hardenberg och prinz Friedrich Max zu Fürstenberg i en Porsche 356 coupé för.

Porsches fabriksteam med **Ferry Porsche** (tvåa från vänster) på plats i Sverige för att delta i Rally till midnattssolen. *Foto ur Volkswagen Sveriges arkiv.*

Inför tävlingen pågick en intensiv korrespondens mellan Stuttgart och Stockholm om förberedelserna. I bevarade telegram och brev ombeds de svenska representanterna att ordna med inresevisum för de adliga tävlingsförarna: ”Detta ärende är mycket brådskande, eftersom det är extremt komplicerat att få visum och tar minst 14 dagar”, står det i ett brev avsänt 25 maj 1950.

Scania Vabis behöll 356/2-044 hela säsongen 1950. Det första registrerade ägarbytet äger rum 31 januari 1951, då Harald Carlsson i Uppsala köpte bilen. Han drev en mäklar- och auktionsfirma inriktad på jordbruk och var lokalt mest känd som ”Klastorparn”, efter gården han själv bodde på.

Klastorparn var omvittnat en stor bilentusiast, men redan 6 mars 1951 sålde han vidare 356/2-044 till sin kompis Sten Banér. Sedan kan man med förlov sagt påstå att en ägarkarusell tog fart. Porschen med chassinummer 044 kom under ett fåtal år att ha ägare i bland annat Västerås, Eskilstuna, Västerlövsta, Östervåla, Stockholm, Skövde, Orust, Uddevalla, Grästorp, Skara …

Ett litet sällskap med adliga, tyska tävlingsförare skulle komma till Sverige för att tävla i Porsches färger. Då krävdes insatser från direktör Dymling på Scania-Vabis för att inresevisumen skulle materialiseras. *Dokument ur Volkswagen Sveriges arkiv.*

Det kan låta osannolikt att ett så unikt fordon inte togs om hand mer vördnadsfullt redan då. Men det gäller för oss 2020-talsmänniskor att se den i sitt rätta perspektiv. Porsche blev som nämnts snabbt en biltillverkare att räkna med, där egna motorer, chassikunskap och inte minst solid byggkvalitet övertrumfade de 52 exemplaren som tillverkats i Gmünd. Aluminiumbilarna blev obsoleta och föreföll omoderna nästan innan de hunnit ut på vägarna.

Glädjande nog finns ännu ett fåtal exemplar av de 15 först importerade Gmünd-bilarna kvar i Sverige. De ingår i samlingar och kan hoppfullt nog ses på bilevenemang då och då. Även om 356/2-044 bor utomlands kan ingen ta ifrån Sverige historien som varande ett pionjärland i berättelsen om Porsche. År 2025 är det nästan hisnande att glänta på historiens draperi och titta in i 1950 års verklighet.

Ingenjör Herbert Kaes (1913–2005), som enligt brevet överlämnade 356/2-044 till Scania-Vabis utsände, var förresten brorson till Ferdinand Porsches hustru, Aloysia (1878–1959, född Kaes). Herbert kom att ägna hela sitt liv åt företaget Porsche med bas i Salzburg. Men vem var ingenjör Erickson, som fick åka till Stuttgart i början av maj 1950? Detektivarbetet om de första, 15 ”svenska Porschebilarna” är långt ifrån färdigt. | e11 |