Filmtajm: världens mest söndertjatade Porschefilm håller ännu
Tag en lite bångstyrig sportbil och dubblera motorns effekt. Sätt en gasglad rattvridare i förarstolen och fräs ut på världens lynnigaste racerbana. Montera kameror. Det blir bra action.
Mycket i Porschevärlden är rätt söndertuggat. Samma historier och myter bubblar och fräser i samma gamla jäskar på webben och i sociala medier.
Så blir det förstås med populära bilar som ständigt lockar nya fantaster. Många vill vara med på upptäcktsfärden. Vad är den här bloggen om inte ett talande exempel?
Om man vill utmärka sig som särdeles speciell och med kunnigt smala referenser ska man kanske ägna sig åt bilmärken som Hispano-Suiza, Siata eller Osca. Men nu är jag en gång för alla fäst vid den här allmogekulturen.
Mest söndertuggad av allt är nog trimfirman Rufs reklamfilm från 1980-talet. Den har analyserats ned i minsta bildruta av förståsigpåare, inte sällan stärkta med Bitburger Pils (förståsigpåarna alltså – inte bildrutorna).
Många av mina vänner kan intyga att jag – även utan Bitburger – kan bli fullständigt jollrig när filmen kommer på tal. Vilket oftast beror på att jag själv för den på tal. Helt opåkallat.
Jag vet exakt när jag såg ”Faszination an der Nürburgring” första gången. Teknikens Världs redaktion höll julfest i den fantastiska lokal som Porscherenoveraren Lasse Knöppel då hade på Östermalm i Stockholm. Det måste ha varit strax före millennieskiftet.
Där myllrade av prylar, reservdelar, bilar och allmänt trivselhöjande mojänger. Det var som att vandra runt i rekvisitaförrådet på en gammal teater.
Någonstans i lokalen stod en tv-apparat och en videobandspelare. Där rullade filmen, fram och tillbaka (googla ungdomar – man fick spola tillbaka innan man kunde se den igen). Och jag fastnade, slagen av det jag såg, klistrad framför skärmen. Jag gick från blyg till fullkomligt asocial festdeltagare.
Och nu ska jag fylla på med joller. Rufs testförare Stefan Roser dänger den lilla gula bilen runt Nürburgrings nordslinga (på tal om söndertuggade ämnen …) i högt tempo och nästan ständigt på full sladd. Ändå blir det aldrig så där slabbigt som i “driftingkulturen”. Det här är bredställ med stil.
Varvet skulle naturligtvis avverkas ännu snabbare om han inte körde så brett – men då hade jag inte suttit och knapprat dessa rader nästan 40 år senare. Och Bitburger hade kanske fått sälja mindre pilsner. Snabbt kör han. Och snabba är korrigeringarna. Ibland så snabba att man knappt hinner se dem – när han parerar kast på raksträckorna till exempel.
““Hastighetsmätarnålen på den Porsche Carrera CTR jag kör klättrar just kvickt förbi 270-strecket när en mopedist kommer backande emot oss.””
Sedan har vi motorcyklarna som han kör om på yttern i kurvorna. Och så har vi Rosers klädsel. Loafers och tubsockor. Inte minst har vi ratten. Ruf:s demobil har vid det här laget kvar den fyrekrade tutlimperatten, inte någon treekrad eftermarknadsgrunka.
Allt det här är ingredienser som får mitt eget lilla jäskar att svämma över. Trots att jag själv numera är långt gången i min medelålder drabbas jag av samma febriga känsla som den där kvällen i Knöppels garage.
Det har funnits gott om svenska kontakter med Alois Ruf och hans lilla firma genom åren. Gunnar Dackevall besökte Pfaffenhausen och gjorde en grundlig provkörning (samma bilexemplar, tror jag) redan 1990, och Jonas Sahlström skrev i Automobil 2004. Dessutom var Ruf och Roser på besök i Sverige och Norge vid flera tillfällen och skjutsade folk runt racerbanor.
Testchefen Gunnar Dackevall och fotografen Per Karlsson hälsade på hos Alois Ruf. Provkörningen publicerades i Teknikens Värld 20/1999.
Själv har jag aldrig varit i närheten av någon av Rufs bilar, men jag har tillbringat otillbörligt mycket tid framför tjock-tv:n (vhs), platt-tv:n (dvd) och datorskärmen (YouTube).
Ord som ”myt”, ”ikon” och ”legend” är numera fullständigt utslitna begrepp, liksom mycket av det som bubblar runt i Porschevärlden. Men det hjälps inte. Ibland får man bara ge efter för hänryckningen och låta sig sköljas med i jäskaret. | e11 |
Mer filmtajm: Stefan Roser och Valentino Balboni spelar sig själva i Kidstons reklamfilm
Den schweiziska bilhandlaren Kidston lägger rejält med krut på sina reklamfilmer. Som i denna, med en smårolig handling för att motivera tuffa filmsekvenser med Aston Martin Vantage, Ferrari Testarossa, Lamborghini Countach – och Ruf CTR. De båda sistnämnda körs av respektive tillverkares [mytomspunna, legendomsusade, ikonförklarade – välj klyscha efter behag] testförare, Valentino Balboni och Stefan Roser. Vilka de andra medverkande är går jag bet på – upplys mig gärna!
