Första 911 GT3 åt sig in i min själ – både 1999 och 2021
Uppdraget: en jämförande artikel mellan nya 911 GT3 och pionjären från 1999. Bakom kulisserna var det så här.
På bilden här ovanför delar fotografen Simon Hamelius ut instruktioner för nästa “tagning” en sommardag 2021. På bilden här nedanför sitter jag i en Porsche 911 GT3 utanför mina svärföräldrars vedbod en sensommardag 1999.
Svärfar Lennart hade kompaktkameran framme, och sedan lät svärmor Kristina någon på den grafiska skolan där hon arbetade göra en musmatta (googla, ungdomar!) av bilden.
Det skiljer alltså 22 år mellan bilden av Simon som Esther tagit, och den som hennes morfar tog. Men den röda bilen är densamma.
Sommaren 1999 var HMG843 pressbilen som alla svenska motorredaktioner kubbades om att få låna för att testa och skriva om. Jag arbetade då på Teknikens Värld, och min gode kamrat och kollega Calle Carlquist grep sig an uppgiften att skriva testet (publicerat i 21/1999).
Över en helg var bilen ledig och jag norpade med mig den hem. Jag hade smakat på flera 911 ur 996-generationen, men GT3 Clubsport gick utanpå allt jag dittills kört – oavsett märke.
GT3 var baserad på 911 Cup och utvecklad för FIA GT3-reglementet. Man kan även säga att den tog upp tråden från 1967 års 911 R samt 1973, 1992 och 1995 års 911 Carrera RS. Kort sagt en gatlegal bil anpassad för tävlingskörning.
I standardverket om 911-modellens utveckling, Porsche 911 Story – The entire development history av Paul Frère kan man dock läsa att första generationen GT3 skiljer sig från föregångarna på en väsentlig punkt: den är tyngre än motsvarande standardmodell.
Porsche hade dragit slutsatsen att RS-modellerna trots allt användes flitigt på vanliga vägar, och att en GT3 därför inte fick vara alltför extrem vad gäller exempelvis ljudkomfort. Den hade visserligen inget baksäte, stolarna var av lättviktstyp (tillverkade av Recaro), batteriet lite klenare och reservhjulet bortrationaliserat.
60 extra hästkrafter jämfört med vanliga 911 Carrera avslöjar bara en del av sanningen.
Men i gengäld hade den extra stor tank (90 liter), extra kylare samt en växellåda som var aningen tyngre än i en vanlig 911. Sammantaget gör det att 911 GT3 väger 30 kg mer än sitt enklare syskon, 911 Carrera.
Motorn är på 3,6 liter och nära släkt med turbomotorn i 1998 års Le Mansvinnare, Porsche 911 GT1 (som var en specialbyggd tävlingsmodell med mittmotor). GT3 har vevstakar av titan (som ska klara 9.000 r/min, maxeffekten lämnas vid 7.200), smidda och oljekylda kolvar, torrsumpstråg av rostfritt stål placerat i motorns framkant, större oljekylare och mängder av andra specialitet. Men GT3 har ingen turbo och det är om inte hela så åtminstone en stor del av grejen.
60 extra hästkrafter, totalt 360, jämfört med 911 Carrera avslöjar bara en del av sanningen. Den stora grejen är karaktären. GT3-motorn är vild, oborstad och ettrig. Den tar inga omvägar på sin väg mot förarens känslocentrum. Åtminstone förvred den min då 27-åriga själ fullständigt. Och resten av bilen höll precis samma nivå.
Genom åren har jag fått chansen att köra många olika 911-versioner och även flera sentida GT3. Ändå är det HMG843 som fortsatt att surra i mitt huvud. Att jag skulle få chansen att återstifta bekantskapen hade jag inga förhoppningar om, men ibland står stjärnorna i rätt läge.
En dag i juni 2021 drog vi till Linköping med en helt ny (verkligen dagsfärsk) 911 GT3 ur 992-generationen. En bil med fullständigt magnifik prestationsförmåga och synnerligen intressant teknik. Några timmar på en racerbanan vore en ynnest för att åtminstone kunna nosa på bilens kapacitet, men det var inte dagens beting.
I Linköping väntade hobbyracerföraren Anders Hylén med HMG843, som han ägt sedan 2006. Arbetsuppgiften för dagen var att åstadkomma en filosofisk och lagom teknisk jämförelse mellan första och senaste 911 GT3 för Porsche Magasin.
Jag har en faiblesse för att jämföra olika generationer av samma bilmodell. Ofta framkommer mer om både bilens och bilmärkets själ med denna konstellation än med mer traditionella uppställningar. Samtidigt måste man så klart vara noggrann med att se alltsammans genom tidens filter – 22 år är en lång tid i bilsammanhang.
Backar man ungefär lika långt från 996 GT3 kan man exempelvis hamna på 1976 års 911 Carrera 3.0, som visserligen inte var någon “gatracer” men väl en delikatess för sin tid. Vilka referenspunkter och orsakssamband skulle framkomma i en sådan jämförelse?
Föga förvånande överglänser nya GT3 sin anfader på alla punkter vad gäller prestanda och tekniskt raffinemang. Allt är så mycket biffigare: fyralitersmotorn ger 510 hästkrafter, däckens grepp verkar hämtat från en galax med andra naturlagar och automatlådans (dubbelkoppling) skiften är snabbare än Lucky Lukes revolver ur hölstret.
996 GT3 är njutbar även på allmänna vägar – racerbanefrustrationen är hanterbar
Ändå är det anmärkningsvärt vilken spetskompetens som ännu lyser i 996 GT3. Det finns ett före och ett efter första GT3, och jag är övertygad om att modellen snart kommer att skena i klassikerprislistorna. Det har redan de äldre RS-modellerna gjort, och en trist risk är förstås att de blir så dyra att ägarna knappt vågar köra med sina bilar.
996 GT3 förtjänar verkligen att köras. Den är dessutom högst njutbar även på allmänna vägar, den frustration man upplever över att inte befinna sig på en racerbana med den nya bilen finns inte alls i klassikern.
Stora vingar för pengarna
Nya GT3 är en rakt igenom imponerande helhet. Simon Hamelius riggade kameran för rätt vingperspektiv. Foto: Eric Lund.
Anders Hyléns bil är utrustad med Clubsport-paket, vilket bland annat innebär helbur (där den främre delen kan demonteras), skalstolar med flamsäkert tyg och enkelmassesvänghjul. Just så ska en GT3 vara funtad tycker jag. Råpressad och ändamålsenlig.
Artikeln som Simon, Anders, Esther och jag hjälptes åt att göra publicerades i höstutgåvan av Porsches kundtidning, och ett halvår senare även på min hemsida ericlund.se. | e11 |
22 år senare: dags att öppna utgåva 10/1999
Min gode vän Kenneth har bistått mig med många högoktaniga underlag genom åren. Så även denna gång. Det kändes nästan lite hädiskt att bryta konvolutet på en 22 år gammal tidning, men ändamålet helgar stundom medlen.