996 Cabriolet – en övermogen banan med ”Bryggarn” vid ratten
Åke “Bryggarn” Andersson hade en gång fabrikskontrakt från Porsche. Det var en användbar erfarenhet i s-kurvan.
Sommaren 1998 anmälde sig historiens första Porsche 911 med cabrioletkaross och vätskekyld motor för test. 996-generationen var färsk som helhet och världen försökte vänja sig vid en 911 med lite annorlunda smak och konsistens.
Det gick rätt bra vill jag hävda, den första helt nykonstruerade 911-generationen sedan 1963 fick goda vitsord i de flesta recensioner som jag kan påminna mig.
Nu var det dags för versionen med fällbart tygtak och jag var motorreporter vid Dagens Nyheters konsumentredaktion. Det hade förstås räckt med att köra och skriva om bilen rakt upp och ned, men jag ville ha både bröd, pålägg och dillkvist i min provkörningsartikel för söndagsbilagan.
Därför ringde jag Åke ”Bryggarn” Andersson (1940–2018), som en gång i tiden varit fabriksförare i Porsches rallyteam tillsammans med Björn Waldegård. Kunde han tänka sig att köra en sväng och delge läsekretsen sina synpunkter?
Möjligen var detta första gången som Porsches tidigare fabriksförare körde en 911 med vätskekyld motor. Foto: Eric Lund.
Åke var med på noterna (sic!), men befann sig hos Perry’s Motor i Strömsholm för att slutföra inställningarna inför en historisk rallytävling någonstans i Europa. Således styrde jag mot Västmanland.
De förberedande testerna pågick på småvägarna runt hästmetropolen. Perry Andersson fixade något med den gröna rallybilen i verkstaden, Åke smattrade ut för att testa. Det blev samma runda med den nya cabrioleten. Åke vid ratten, jag i högerstolen.
Tempot var kanske inte tävlingsmässigt, men herrar som ”Bryggarn” har en hög lägstanivå. Färden gick över vidsträckta ängar och plötsligt gjorde asfaltsvägen en krumbukt: en s-kurva kombinerat med en svacka.
Åke sänkte inte tempot nämnvärt – han hade väl kört samma väg hundra gånger tidigare – men fick sedan utföra en räddningsaktion som anstår en förare med välanvänd tävlingslicens.
Åke “Bryggarn” Anderssons rallykarriär gick in i andra andningen med historiska tävlingar runt hela Europa på 1990-talet. Foto: Eric Lund.
Det var på vippen att vi hade landat ute på gärdet, men Åke fick ordning på grejerna med blixtsnabba korrigeringar. Jag minns inte ordagrant vad han sade, men innebörden var denna:
”Herre jävlar, karossen böjde sig som en övermogen banan i svackan. Har de inte adderat någon vridstyvhet när de tog bort plåttaket?!”
Senare åkte vi samma runda i den lilla tävlingsbilen från 1965. Full pedal genom s-kurvan utan tillstymmelse till problem. Kanske inte helt rättvist att jämföra ett idrottsredskap med en konsumentprodukt, men av en ny Porsche 911 har man alla skäl att förvänta sig högsta nivå.
Åke Andersson och Björn Waldegård i Dunlopjackor mitt i bilden. Teamet samlar sig för avresa från Porsche-Werk 2 i Stuttgart till Monte Carlo-rallyt 1971. Foto: Porschemuseet.
Det jag egentligen ville fråga Åke – skälet till att jag sökte upp honom – var hur svårbemästrad 911 egentligen är. (I allmänhet alltså, inte specifikt en mjukryggad cabriolet.) Alla tidningstester som jag läst som ung beskrev modellens lynniga köregenskaper. Hur kan ni då flänga fram på smala skogsvägar i fulltempo, undrade jag vid Perrys fikabord.
Åke förstod inte frågan. “Antingen kan du köra bil, eller så kan du det inte.” Jag försökte igen: motorn längst bak, mysko viktfördelning – är det inte knivigt jämfört med andra bilar? “Äh, du känner ju var du har bilen.”
Det var fruktlöst att försöka få Åke “Bryggarn” Andersson att tillstå någon form av komplikation på grund av svansmotorn. Men så hade han en gång haft ett fabrikskontrakt för Porsche i innerfickan. Det är det inte så många svenskar som haft. | e11 |
