Att köra eller inte köra – det är inte frågan
Gamle rallyesset Ari Vatanen har rätt: “A spotless car is like a lifeless life.”
De här skärmdumparna har jag snattat på internet och jag brukar ta fram och titta på dem med jämna mellanrum. En tidig 911 och en 911 GT3 Touring (991), båda i vacker stadsmiljö och båda med spår av entusiastisk användning.
Det är få bilder som gör mig på lika gott humör som dessa. Jag får en närmast obetvinglig lust att ge mig ut på långresa. Eller – om tiden är knapp – vässa några mil i närområdet och sedan avsluta vid ett kafé där jag kan betrakta den dammiga bilen från fatet med mazariner och syltgrottor.
Min 911 Carrera -86 hade gått knappt 8.000 mil när jag köpte den i december 2000. Flera personer varnade mig för att spräcka 10.000-milavallen, ”då sjunker den i värde!”
Jaha, med det resonemanget skulle jag ha drygt 2.000 mil att fördela på ett antal resor och utflykter, och sedan ställa undan bilen för att invänta värdestegringen. Eller?
Varje gång jag hör en bilentusiast skryta om hur lite vederbörande kör med sin entusiastbil blir jag fundersam. Är det en merit att minimera användningen, och i så fall på vilket sätt?
”När jag ser tillbaka på mitt liv är jag väldigt nöjd med att jag körde så lite med min sportbil.” Sådana bokslut tror jag är sällsynta från folk på dödsbädden.
På en annan skärmdump som jag sparat står gamle rallyvärldsmästaren Ari Vatanen iförd föraroverall och pekar på en lätt tillknycklad, nummerlappsförsedd Ferrari 250:
”When you shunt a Ferrari 250 – it hurts … The owner could keep his rare pearl in garage but he rallies it. A wise man. A spotless car is like a lifeless life.”
Vårdslös, dumdristig eller slarvig ska man inte vara och jag kan oroa mig för att någon dårpippi i trafiken ska råka köra in min bil. Men om alternativet är att låsa in bilen i garaget tar jag risken. Tids nog är det kanske slutkört ändå, om förbränningsmotorer förbjuds. Då kan vi sitta där med våra lågmilade, välputsade porslinspudlar och undra hur de känns att köra. Och var värdestegringen vi räknat med blev av.
Vägmätaren i min 911 passerade 10.000-milastrecket när vi passerade genom Brennerpasset sommaren 2003. På väg söderut. Mot nya vägar, upplevelser och hårnålskurvor. | e11 |