Detta var vid tillfället den starkaste 911 som Porsche någonsin gjort för gatbruk. Det är inga större fel på 911 GT2 RS, men världen runt omkring är dåligt anpassad.

Den ser inte riktigt färdig ut. De svarta sjoken runt bakpartiet och i fronten ger en känsla av att bilen lagats i all hast, för att snabbt komma ut på banan igen efter en lättare sammanstötning.

Överhuvudtaget vilar det något utomjordiskt över 911 GT2 RS (991) – vare sig man läser den tekniska specifikationen, betraktar vagnens exteriör eller låter hjärnsubstansen förvandlas till gröt när bakhjulen får fäste.

Det går att avfärda den här bilen som för mycket av allt. En smockfull överdrift till och med i den miljö som den är tänkt för. Hur många förare kan verkligen utnyttja potentialen på en racerbana? 700 hästkrafter och väggrepp som verkar outsinligt, men naturligtvis har en gräns. Långt norr om den gräns där de flesta av oss brukar parera sladdar.

Ungefär så gick mina funderingar de dagar jag körde runt med den i skrivande stund senaste generationen GT2. Vart skulle jag ta vägen för att ens kunna nosa på kapaciteten? Fläska rakt fram på en motorväg? Intressant för att få ett hum om motorns prestationsförmåga, men ändå orimligt.

Störtbur av titan minskar vikten med nio kg jämfört med den ordinarie av stål. Ingår i Weissach-paketet för 310.000 kronor, som totalt minskar vikten med nästan 30 kg. Foto: Eric Lund.

Många karossdelar är av kolfiberförstärkt plast och taket liksom fälgarna (-11 kg!) är av magnesium. Däcken: 265/35 ZR 20 fram, 325/30 ZR 21 bak. Vanliga 911 Turbo är fyrhjulsdriven, GT2 RS endast bakhjulsdriven. Foto: Eric Lund.

Skjuta prick genom kurvorna på småvägar? Tja, med tanke på att Nürburgrings nordslinga verkar krokig i överkant för den här bilen så är det svårt att hitta någon lämplig allmän väg.

Så här kan man hålla på och dilla om att dagens sportbilar generellt och denna i synnerhet har passerat alla rimligheter. Men det båtar föga. Porsche 911 GT2 RS är ett idrottsredskap som råkar ha registreringsskyltar samt klara alla avgas- och säkerhetskrav.

I den slutsatsen kan man stanna upp ett slag och fundera. Medan 991-generationen av GT2 RS gick att köpa kostade den 2,7 miljoner kronor i grundutförande. Prislappen för den vita testbilen på bilderna var 3.131.000 kronor.

För de pengarna kan man köpa en rätt avancerad och väldigt snabb tävlingsbil, samt hålla budget för åtminstone en säsong med idogt körande. Men kommer man någonsin att ta ut sin GT2 RS på racerbana, och riskera den utan att försäkringsskyddet säkert gäller?

Krönen riskerar i än högre grad att bli avskjutningsramper mot evigheten.

Ja, det gör man kanske. Har man råd med inträdesbiljetten har man nog budget att utnyttja åkattraktionerna också. Men ändå. Jag föreställer mig att steget till en racingsatsning utan registreringsskyltar ändå ligger så nära till hands att GT2 RS riskerar att hamna mellan stolarna.

991 GT2 RS är ett hårdsträngat instrument. Jag brukar hävda att GT3-modellerna inte är oävna för långresor på det allmänna vägnätet. En fast kärna i form av att styvt men harmoniskt chassi resulterar inte i en obekväm bil. Det gör däremot halvdant exekverade så kallade sportchassin i många enklare bilar.

GT2 RS skiljer sig från GT3 och GT3 RS. Den är verkligen brutalt hårt avstämd för att vara en gatbil. Dessutom med en ljudnivå i kupén så att man på riktigt längtar efter ett intercom-system. Det är helt enkelt inte särskilt kul att bara tulta runt med den här bilen i vardagstrafik.

Vad jag menar är att många synbarligen extrema sportbilar trots allt kan vara livfulla glädjespridare även utanför racerbanor. Så är faktiskt inte fallet med GT2 RS. Och som sagt – även på inhägnad asfalt utan mötande trafik är nog den här bilen en handfull.

För en massa år sedan snackade jag med en mycket erfaren Nürburgringkonnässör. Han hade tävlat en hel del på banan och nu var han där för att finslipa med sin 996 GT3 RS under en kurs. Om dåtidens GT2, med 462 hästkrafter, sade han ungefär “den är inte rolig, alldeles för stark och svårkörd.”

Förvisso är det inte bara 238 extra hästkrafter som tillkommit sedan dess, utan en nivåhöjning på exakt alla plan. En 991 GT2 RS är kanske rent av enklare att köra än en 996 GT2, vad vet jag. Men att kurvorna kommer emot en med väsentligt högre hastighet – och att krönen i än högre grad riskerar att bli avskjutningsramper mot evigheten – är ställt utom tvivel.

Det spelar ingen roll. Att ha tillgång till ett redskap som tagits till sin spets lockar alltid. Jag kan inte tänka mig att livet med en GT2 RS skulle vara särskilt svårt att uthärda. Dock skulle jag aldrig kunna släppa tanken på hur dåligt anpassad omgivningen är. Hur har trafikplanerarna tänkt, egentligen? | e11 |