Mar 30

Mar 30 Il Caffè Midnight Run – varma bilhjärtan i gatlyktors sken

En återvändsgata i centrala Stockholm, en vacker höstkväll och ett hundratal luftkylda Porschebilar.

Lite motvalls, tjurskalle och ensamvarg är jag i fråga om bilträffar. Jag intalar mig ofta att sportbilslivet levs bäst på egen hand – rullande. Gärna med sällskap i bilen, och gärna i sällskap med ett par kompisar i egna bilar.

Men jag inser att jag måste vidga vyerna. Bilträffar är kul, om inramningen och innehållet är det rätta vill säga. Mer rätt än Il Caffè Midnight Run på Kungsholmen i Stockholm kan det inte bli. Det händer något när klassiska bilar möter klassisk stadsbebyggelse. Det är som att bilarna bärs fram av fonden på ett helt annat sätt än om de står uppradade på en gräsmatta framför ett slott eller en bygdegård.

Il Caffè Midnight Run startade som en tajt kompisträff, där kaféägaren Magnus Jökulson samlade några vänner med early 911’s. Sedan dess har tillställningen växt och lockar numera alltså även utsocknes folk som mig. Alltjämt gäller att det främst är Porsche 356, 914 och luftkylda 911 som samlas, men en och annan vätskekyld vagn smyger sig också in.

Il Caffè Midnight Run (2021). Foto: Eric Lund.

“När en Carrera GT ylar i väg mellan fasaderna längs Bergsgatan är det nog många boxermaskinister som drömmer om en V10.”

Mörkret sänker sig och på hemvägen gör den syrerika luften gott för körglädjen.

Själva grejen är att det äger rum på kvällen. Höstmörkret bidrar till stämningen (men ibland är det träff även på vårkanten) och för många innebär nog Il Caffè Midnight Run avrundning på säsongen. Efter den här aftonen pumpar man däcken, fyller tanken och sätter batteriet på underhållsladdning.

Även om inriktningen kan verka smal är det en smått gudomlig blandning på Bergsgatan vid de här tillställningarna. Ibland dyker det upp bilexemplar som av en mindre förståndig ägare skulle låsas in på ett museum, eller i ett bankvalv. Unika bilar står sida vid sida med modeller ur Porsches standardkatalog, som min Carrera 3.2.

Många bilar är modifierade och stilarna bildar en brokig skara. Någon har eftersträvat racingutseende, en annan vad som kanske bäst beskrivs som hipsterlook inspirerat av en kille i Los Angeles som ogillar att gå till frisören.

Hemåt kör man med huvudet brusande av intryck. Från samtal med trevliga människor och av minnesbilder att leva på hela vintern. Den kyliga höstluften är syrerik och får motorn att andas extra bra. Kan man tänka sig en bättre upplevelse att bära med sig genom vintern? | e11 |