Ari Harjunpää välte en A-klass i min bokhylla
Ett fruset ögonblick ur bilhistorien i skala 1:43. Presenten från kompisen Ari skildrar en av de mer ovanliga dagarna i mitt yrkesliv.
Krasst sett har det skrivits tillräckligt många artiklar om hur Mercedes A-klass välte under en testkörning hösten 1997. Att det blivit många spaltmeter är inte konstigt – det var en händelse som gav genklang över hela världen. En sammanfattning av vältningen och efterspelet kan du läsa på Teknikens Världs webbplats, och i min artikel för TT Nyhetsbyrån längre ned på den här sidan.
Nu har det gått så långt att vissa branschkolleger struttar som småflickor runt A-brunnar för att inte nämna vältningen i artiklar om första generationen A-klass. Don’t mention the war, liksom. Och nog är Mercedes W168 en bil som förtjänar att belysas ur fler aspekter. Genial och bedårande vid lanseringen, genial och bedårande i historiskt perspektiv. Men med en snubblande benföring som faktiskt höll på att fälla hela idén och affären för Mercedes.
Den här artikeln ska inte handla om själva rundslagningen på Bromma flygplats den där oktoberdagen, när Lena, Jonas och jag satt i baksätet. I passagerarsätet satt Lasse, han var den enda som gjorde sig illa i olyckan. Vid ratten satt Robert, som sedermera fick Stora journalistpriset för att han orkade stå emot när Daimler-Benz riktade sina orkanvindar mot honom och Teknikens Värld.
Direkt efter vältningen ringde Robert SVT:s nyhetsredaktion. De begrep ingenting. Jag ringde TV4 Nyheterna. De var på plats inom en halvtimme. Sedan brast fördämningarna och alla stora medier i världen ville prata med Teknikens Värld. Klippet är ur 23/1997. Originalfoto: PeO Kjellström.
Den här artikeln ska handla om hur en god vän fick mig att själv nästan välta omkull, mer än 20 år efter Mersans klotning på flygfältet. Ari Harjunpää är en bilentusiast av det slag som alltid ser till att få med sig sina kompisar på de roliga utflykterna och de finurliga upptågen. En buspojke med stort hjärta och hejdlöst kontaktnät.
Dessutom är han en konstnär när andan faller på. Han målar och tecknar. Tillsammans med brorsan Marco skapade han custombyggen – oftast med Alfa Romeo som utgångspunkt – för 30–40 år sedan som det fortfarande snackas om. I tidningen Bilsport hörde bröderna Harjunpää nästan till inventarierna på omslagen under 1980- och 1990-talet.
Men konstnärligheten tar sig även uttryck i modellbyggen. Det händer att Ari limmar ihop byggsatser åt vänner och bekanta, som vill ha bilen i bokhyllan men inser sina egna begränsningar inför klister och mikrometerpassning. Jag skulle definitivt kunna höra till den skaran.
Ari Harjunpää i en favoritsituation: säljer modellbilar och annan memorabilia på en bilträff där det finns många glada människor att prata med. Foto: Eric Lund.
En vårdag 2020 stod vi och pratade på parkeringen här utanför när Ari plötsligt stack åt mig ett paket. Oväntade paket blir man alltid varm i hjärtat av att få, men det är inte alla paket vars innehåll får en att nästan trilla omkull.
Jag såg så klart direkt vad det handlade om när jag öppnade presenten. Men samtidigt fick jag samla mig för att inse den fulla vidden: ett diorama i skala 1:43 med en blå A-klass upp och ned, skrapmärken i “asfalten” och kullvälta koner. Finns det sådana att köpa i affärer? Givetvis inte. Det här frusna ögonblicket ur historien hade Ari skapat.
Från början en vanlig modellbil. Till sist ett helt unikt konstverk. Däremellan … jag vågar inte tänka på hur många timmar han måste ha lagt ned. Inte bara att vända runt och montera bilen upp och ned. Varje detalj är minutiöst utförd: avgassystemet, konerna, testdekalerna och inte minst – personerna i bilen. Robert som körde och vi andra som var barlast, med Lasses röda jacka som signal i högerrutan.
Detaljarbetet är häpnadsväckande. Kolla bildspelet längre ned för att få ett hum om arbetet som Ari Harjunpää lagt ned på älgtestdioramat. Foto: Eric Lund.
Vid rundslagningen på Bromma flygfält lyckades fotografen PeO Kjellström få en enda bild på bilen upp och ned. Han stod där han brukar med samma objektiv som alltid. Han var inte beredd på att bilen skulle komma rullande nästan framför fötterna. (Om vi hade provocerat fram vältningen skulle vi nog ha sett till att ett filmteam och fler kameravinklar funnits förberedda …)
Drygt 20 år senare har Ari Harjunpää frusit ögonblicket med Mercedes framtidssatsning upp och ned, på väg att fullborda 360-gradaren för att slutligen landa på hjulen, stående mot färdriktningen. Det är en lekfull konstnärlighet som jag tycker kittlar tanken – vilka andra ögonblick i bilhistorien skulle kunna bli dioraman?
Som plåster på såren efter olyckan kom en liten delegation från Mercedes svenska generalagent till redaktionen med varsin gåva till oss som varit med i bilen. Det var en nallebjörn med kardborrband i ryggen. Om man öppnar och vränger nallen ut och in förvandlas den till en mjukis-A-klass. Det säger något om hur snurrigt det var i hela Mercedes organisation vid den här tiden. De stackars svenska representanterna kunde ju bara tomta runt efter de tyska direktiven. Om det nu fanns några sådana.
Det behövs inga fler artiklar om händelserna den 21 oktober 1997, åtminstone inte förrän någon som befann sig i Mercedes ledning vid tiden väljer att lätta på förlåten och delge oss en inifrånversion av krishanteringen. Den pusselbiten skulle vara värdefull i historieskrivningen. Men dioramat som Ari gav mig är något annat. Det är en varmhjärtad present som varje gång jag tittar in i hyllan påminner mig om en synnerligen ovanlig dag på jobbet. | e11 |
Lasse Jonssons röda jackärm skymtar i sidorutan. I bakgrunden står en likadan A-klass, fast i skala 1:87 och fortfarande på hjulen. Foto: Eric Lund.
Skapelseberättelsen
– Aris egna bilder från bygget
[ artikel för tt nyhetsbyrån // oktober 2017 ]
Dagen då Mercedes A-klass välte
För 20 år sedan presenterade Mercedes en liten bil som skulle vända upp och ned på småbilsklassen. Det gjorde den – men inte som avsetts. Under en testkörning välte A-klass, vilket tvingade Mercedes till en dyrbar omkonstruktion.
Det började som en vanlig dag på redaktionen. Men så ringde Günther Maier, som under flera decennier var Mercedes-Benz informationschef i Sverige.
– Ni kan hämta A-klass för test nu, löd hans korta budskap.
Det var en överraskning, med tanke på att testbilen fördröjts ungefär en månad. Vi antog att dröjsmålet berodde på att Mercedes-Benz åtgärdat något som varit knas i bilens chassi. Det knas som den nordiska delen av juryn för Årets bil kom på spåret vid det årliga testet i danska Tannishus några veckor tidigare.
Under ett så kallat undanmanövertest – där föraren väjer snabbt för ett hinder som i verkligheten kan vara ett djur eller ett barn – betedde sig Mercedes första småbil märkligt. Det kändes som om den skulle kunna välta.
Det påtalade de svenska juryledamöterna för Mercedes-Benz personal på plats. Sedan hände det ovanliga att Mercedes plötsligt drog tillbaka A-klass från Årets bil-kandidaturen 1997. Och den testbil som vi på tidningen Teknikens Värld var lovade strax efter dröjde flera veckor, ända till den 21 oktober 1997 när Günther Maier plötsligt ringde.
Första provkörningen gav mersmak. (15/1997)
Vältningen satte en stor process i rullning. (23/1997).
Var felet den höga karossen? Eller bakvagnen? (24/1997)
Vi beslöt oss för att agera kvickt. Testbanan vid Bromma flygfält bokades och vi försökte få ihop folk på redaktionen som kunde följa med. Vid undanmanövertester lastas bilen till sin tillåtna maxlast, så långt det är möjligt med människor för att få verklighetstrogen viktfördelning.
Robert Collin var ställföreträdande chefredaktör och den som för dagen var mest van att köra väjningstest. Han hade inte tid att lämna skrivbordet, ”men om det inte tar mer än ett par timmar kan jag följa med och köra.” Det skulle ta ungefär ett år innan vardagen återfick sina normala konturer för Robert Collin.
I bilen satt förutom Robert även testföraren Lasse Jonsson, reportern Jonas Borglund, layoutaren Lena Malmberg och jag själv som var projektanställd reporter. Efteråt påstods det vi provocerade fram en vältning, att vi hade hjälmar på oss, att testet i sig var orealistiskt och att vi kört på fel sorts asfalt (!). Bland annat …
I själva verket gjorde vi exakt samma sak som med alla andra testbilar. Den enda skillnaden var att vi började i lägre hastighet än normalt, för att känna oss för.
Det finns bilar som tenderar att välta vid häftiga undanmanövrer. Men dåtidens suvar och pickuper med sådana tendenser brukade bete sig rätt godmodigt, en van förare kunde känna vad som var på gång och styra ned bilen på fyra hjul igen.
Mercedes bjöd in till nytt test på spansk mark. (1/1998)
Till sist: ett komplett test utfört i Sverige. (7/1998)
En utmanare från Ingolstadt anmälde sig. (18/2000)
Om Robert skulle känna att det var fara å färde med A-klass skulle vi stanna och besluta om nästa steg. De av oss som ville skulle kunna kliva ur. Några hjälmar hade vi inte på oss.
Men det sa bara pang och bilen slog ett helt varv runt under den första, i sammanhanget långsamma provrundan. Den mellanlandade på höger takstolpe så att Lasse i passagerarsätet fick taket i huvudet och gjorde illa nacken. Vi andra klarade oss med någon enstaka bula och en massa glassplitter i håret. A-klass landade på hjulen, stående mot färdriktningen.
Många år senare berättade Günther Maier, som avled för några år sedan, att Mercedes inte alls åtgärdat något när den utlovade testbilen fördröjdes efter Årets biltestet i Danmark. Den hade bara stått i importörens garage tills det en dag kom klartecken från Stuttgart att lämna ut den till pressen.
Vältningen blev en sensation som gav eko i hela världen. Mercedes-Benz drog tillbaka A-klass från försäljningshallarna och modifierade bilens chassi (styvare och lägre fjädring) samt standardmonterade antisladdsystem (ESP).
Robert Collin ägnade veckor och månader åt efterspelet – inte minst i direktsända debatter i tysk tv med Mercedes koncernledning. Det ledde till att han fick Stora journalistpriset och sedermera en tjänst som bilreporter på Aftonbladet.
Eric Lund
I utgåvan efter “katastrofen” gjordes ett försök att under lite lugnare former beskriva händelserna och börja bena ut orsakerna. Fast särskilt lugnt var det inte. Mercedes tyska pr-avdelning och hela företagsledningen var på krigsstigen och kom med de mest häpnadsväckande påståenden om hur testet gått till. Klippet är ur Teknikens Värld 24/1997. Originalfoto: PeO Kjellström.
