Reportaget som ville för mycket: från plastkittad 924 till nya 911 Turbo S
En 924 med plastpaneler från DP Zirkelbach, en knastrimmad 911/935, historien om en tysk bilbyggare i Skåne samt ett hastighetsrekord på allmän väg. Och så en modern superbil som kan ta andan ur vem som helst – 992 Turbo S. Det här är historien om ett reportage som till sist blev skrivet.
Vissa reportage har svårt att gå från puppa till fjäril. I säkert 15 år trampade jag runt och försökte få berättelsen om DP Zirkelbach på banan, men stjärnorna stod aldrig i rätt position. Skälen var flera, men till slut hade det gått så långt att GranTurismo skulle läggas ned.
Vad skulle jag skriva i den allra sista ordinarie utgåvan av den tidning som varit min biljournalistiska hemvist under tio år? Självklart: DP Zirkelbach. Men det blev med en twist, där utgångspunkten var en ny bil: senaste generationen av Porsche 911 Turbo S.
Att använda en modern testbil som spegel för händelser ur historien är tacksamt tycker jag. Formatet var dessutom som gjort för GranTurismo, eftersom tidningens specialitet var just att blanda gammalt och nytt. Splittrat, tyckte somliga läsare. Fruktbart, tycker jag.
Stora bilden: jag själv och Roger Zirkelbach samt en plastkittad Porsche 924, en dag i augusti 1986. Foto: Gunnar Lund.
Bilden ovan: jag själv och Björn Sundfeldt samt min son Julius i en Porsche 911 Turbo S en dag i augusti 2020. (Och säkerhetsbältet kom på sekunden efter!) Foto: Eric Lund.
Därmed inte sagt att det alltid blir bra, det här avslutningsverket blev till exempel lite hattigt. Flera parallella berättarspår skaver armbågarna mot varandra på ett inte alldeles lyckat sätt.
Exempelvis hur jag övertygade mina föräldrar att vi skulle åka till DP Zirkelbach i Hässleholm under vår sommarsemester i Skåne 1986. Där var det stängt, men några personer som vi stötte på utanför skyltfönstren kunde kontakta Roger Zirkelbach (det här var innan mobiltelefoner blivit legio) som strax kom farande med en vit 924.
Jag fick en åktur och levde antagligen på den upplevelsen i flera månader. Bilderna som pappa tog visar en spenslig och lite nervös 14-åring med slitna jeans, tunn livrem av läder, vita tubsockor och loafers.
Det vassaste som Porsche hade att erbjuda 2020: 911 Turbo S med 650 hästkrafter. Toppfarten hade gott och väl räckt för att slå hastighetsrekordet 1987 – som då krävde en extrem specialbil. Foto: Peter Gunnars.
Riktigt samma aha-upplevelse var det nog inte när min egen 13-årige son 34 år senare fick åka med Björn Sundfeldt i testbilen Porsche 911 Turbo S. Trots att den har 525 hästkrafter fler än den 924 jag blev skjutsad i … Saken är bara den att Julius hunnit bli lite mer avtrubbad av sportbilsåkturer, än vad jag var i hans ålder.
Björn körde sansat under provturen. Åtminstone var han inte nära den hastighet som gjorde honom till svensk rekordhållare hösten 1987: 315,2 km/h. Rekordet och rekordbilen var det andra spåret i mitt reportage. Hur Björn Sundfeldt tillsammans med några arbetskamrater från Teknikens Världs redaktion slog rekord i diverse olika motorklasser på det som skulle bli nya E4 norr om Gävle.
Den metallicblå DP 935 Zirkelbach med 580 hästkrafter hade med åren blivit som ett mytologiskt väsen, och när jag skulle sätta papper i GranTurismo-skrivmaskinen hade jag ännu inte sett bilen i verkliga livet. Jag skrev baserat på de uppgifter jag hade, främst Björns minnesbilder och åtskilliga samtal med Roger Zirkelbach. Trettiofyra år efter vårt första möte.
Lasse Knöppel och Jesse Willstedt. Killar som gillar Porsche-fronter slanka som sillar. Foto: Peter Gunnars.
De här trådarna försökte jag få att växelverka i reportaget. Därtill blandade jag in en annan tidningsartikel jag läst i Automobil som tioåring, där några skisser på tänkbara utvecklingar av 911-konceptet etsat sig fast på mina näthinnor.
Jag förde ett resonemang om fenomenet popup. Att sportbilar att räkna med hade popup-strålkastare var en självklarhet – ända tills nya ljustekniker skickade lampor under lock till historiens skräphög. På 1980-talet var det fortfarande höjden av cool-faktor att ha en 911 där framskärmarna skurits ned och popup-lampor ersatt de karaktäristiska runda glasen.
Dessutom intervjuade jag Porschekonnässörerna Lasse Knöppel och Jesse Willstedt, som gått från renläriga plastkitstvivlare till hängivna DP Zirkelbach-entusiaster. De har numera varsin svensksåld DP-911 från guldåren på 1980-talet. Peter Gunnars fick föreviga dem, som komplement till de vansinnigt fina bilderna han tog på den nya testbilen.
Ja, du ser. Det här var nog reportaget som ville lite för mycket. Men det fanns ju inte längre något slack att utnyttja – GranTurismo skulle dra ur sladden och jag var tvungen att pressa in det jag kunde i texten.
Så pjåkigt blev det kanske heller inte. Åtminstone ger det en bild av vad som surrat i min skalle sedan 1982, 1986, 1987 och framåt. Präglande upplevelser för en yngling som fått smak för bilen som källa till glädje.
Dessutom fick jag 2022 chansen att återkomma och göra det renodlade reportaget om rekordkörningen 1987 samt den blå 911/935. Tidningen Klassiker gav mig i uppdrag att skriva historien med bilen i centrum, och om det reportaget kan du läsa i det här blogginlägget.
För övrigt inträffade fler roliga saker 1986, utöver att jag fick åka med Roger i den vita 924. Samma sommar träffade jag Teknikens Världmedarbeterna Björn Sundfeldt och Björn Svallner vid en bilträff på Djurgården i Stockholm, där de dök upp med tidningens projektbil – Saab Speeder.
Det ledde till att jag senare samma höst, när jag gick i åttan, fick praoplats på tidningens redaktion, vilket i sin tur öppnade dörren för sommarvikariat de följande åren. Björn Sundfeldt bidrog alltså till att kratta gångarna för mig in i den bransch som skulle prägla större delen av mitt yrkesliv. Men det är en helt annan historia. [ e11 ]
Klicka på bilden för att läsa GranTurismo-reportaget om 911 Turbo S, DP Zirkelbach och 924-åkturen på min hemsida, ericlund.se. Bilder av Peter Gunnars.
““Det här är historien om hur några tecknade bilbilder 1982 satte fart på fantasin, om hur en lite nervös 14-åring utanför det skånska Porschetemplet fick åka plastkittad 924 och om hur en Porsche med med högt laddtryck alltid är i toppen av näringskedjan.””
