Eric’s Eleven reser till Kalifornien och upplever en känslomässig rivstart i depån vid Laguna Seca. Dags för Rennsport Reunion 7 – världens största Porscheträff.

Sextio års 911-utveckling sammanfattad i en bild vid Rennsport Reunion 7 i Kalifornien: prototyp nummer 7 från 1963 och den ögonblicket innan premiärvisade GT3R Rennsport. **Alla bilder i reportaget kan ses i större format genom att klicka på dem.** Foto: Eric Lund.

På lite avstånd ser den ut som vilken tidig 911 som helst, men när man kommer nära är den lilla röda bilen full av konstigheter. Den mest uppenbara är instrumentpanelen. Ända sedan produktionsversionen av Porsche 901 presenterades vid bilsalongen i Frankfurt 12 september 1963 har fem instrumentrundlar varit ett signum. Här är det bara två, dessutom innefattade i en panel med helt annan design.

Nu står den där – det som tills nyligen ansågs vara världens enda överlevande prototyp till det som skulle bli Porsche 911. Just i detta ögonblick är ändå allas blickar riktade mot en vit bil, vars bakvinge förefaller lika bred som den lilla röda bilen är lång: Porsche 911 GT3R Rennsport.

Den sistnämnda har just begått världspremiär, då den tittade ut ur en depåbox vid Laguna Seca i Kalifornien. Motorn är fortfarande varm efter att Jörg Bergmeister dragit ett par varv runt banan i mörkret. Det är bara några meter mellan prototypen från 1963 och det allra senaste utvecklingssteget av 911. I själva verket är de som hämtade ur var sin ände av solsystemet.

Det är kväll efter den första dagen vid Rennsport Reunion 7, Porsches lika storslagna som folkliga fest för att lyfta fram sin tävlingshistoria – och framtid. Längs depågatan minglar murvlar, entusiaster och högprofilerade märkesrepresentanter bland 16 exemplar av 911, som speglar modellens utveckling som idrottsredskap under 60 år.

Där går gamle F1-föraren Jochen Mass. Där tar “Mr Le Mans”, Norbert Singer, bilder på den nya bilen med sin mobilkamera. Där kommer Porschevärldens mest kända skägg släntrande i form av Magnus Walker med slokhatt. Där står Mark Webber och där är Jacky Ickx, Derek Bell och Hurley Haywood. Ferdinand Porsches barnbarn, Wolfgang Porsche, ler fryntligt mot alla han möter och kort sagt verkar det aldrig ta slut med märkeskändisar.

Där är även fyra, måttligt kända svenskar, som snubblat in precis när festen började, efter Atlantflygning och långa köer till passkontrollen. Jag är en av dem, och nu snurrar min skalle som en radarskärm för att se och uppleva allt. Spik nykter och samtidigt berusad intill bedövningens gräns av alla intryck. (Kolla min reel på Instagram, till exempel.)

Nummer 59 är den Carrera RSR som vann 24-timmars på Daytona 1973, med Hurley Haywood och Peter Gregg vid ratten. Nummer 46 är också en Carrera RSR, men fabriksprototypracer nummer 7 som slutade totalfyra i 24-timmars på Le Mans 1973. Då var det Gijs van Lennep och Herbert Müller som körde. Foto: Eric Lund.

911 GT3R Rennsport kan ses som uppföljare till den nytolkning av 935 som visades 2018. Men där “nya 935” har dubbelturbomotor på 700 hästkrafter har Rennsport en sugmotor på 620 hästkrafter. Och helheten är avsevärt mer tagen till sin spets som bankörningsverktyg. Foto: Eric Lund.

Den nya bilen är en specialare som ska tillverkas i 77 exemplar och säljas för ungefär tio miljoner kronor styck. I varje detalj är den konstruerad som en tävlingsbil – men utan tanke på att den ska tävla. GT3R Rennsport är inte anpassad till något reglemente, istället är det motorsportavdelningens fria vision av ett redskap för bankörning på högsta nivå när begränsningarna är minimala.

När jag senare på kvällen publicerar en filmsnutt på Instagram kommenterar någon “skönt att den fortfarande låter som en Porsche, många tillverkare som går vilse där!” Iakttagelsen är korrekt. Och för varje bilentusiast är det enkelt att även med ögonen identifiera GT3R Rennsport som en 911. Trots en minst sagt extrovert formgivning med till synes lösa flärpar för att styra luften högt och lågt på karossen.

Somligt är faktiskt intakt. Det är sex cylindrar i boxerformation hängande bakom bakaxeln (precis som i tävlingsversionen 911 GT3R, som utgjort bas för specialaren) och såväl taklinje som strålkastare och bakljus talar 911:ska utan brytning. Fast bakljusens skåra som går ihop med hjulhusen är en nymodighet – skvallrar den lösningen månne om nästa generation “vanlig” 911?

Foto: Eric Lund.

En glimt in i kupén vittnar ändå om att traditioner är till för att brytas. Porsche har alltid månat om instrumentpanelen som en historisk markör i 911. I 992-generationen är den sällsynt lyckad med många blinkningar till urpanelen från 1963 i en fullständigt modern inramning. Där finns givetvis de fem instrumentrundlarna, om än i form av digitala animationer på ömse sidor om en analog varvräknare.

I GT3R Rennsport är det rakt upp och ned en ändamålsenlig arbetsplats för bankörning på yppersta nivå. Inte en enda mojäng är till för att skapa “911-känsla”, och istället för fem instrumentrundlar är det en fyrkantig skärm med grafik lika rekorderlig som på kassaapparaten framför en snabbköpskassörska.

Faktiskt är det svårt att som vanlig 911-entusiast, med erfarenhet av både klassiker och nya modeller, ens ana körupplevelsen. När ratten inte längre är en ratt utan ett handtag med två grepp fjärmar sig redskapet från våra vanliga referenspunkter. Samtidigt som det givetvis är en utveckling betingad av målbilden – effektivare körning. Inga konstigheter därvidlag. Och nog blir man nyfiken på upplevelsen.

Förarplatsen i GT3R Rennsport är inte tillkommen för att ge näring åt 911-nostalgin, här råder strikt ändamålsenlighet. Bilen är ett idrottsredskap taget till sin spets, men inte anpassad för något reglemente. Gladlynt körning på egen hand, på trackdays och möjligtvis i clubracing är det som gäller för de 77 blivande ägarna. Foto: Eric Lund.

Alois Ruf och dottern Aloisa i glatt samspråk med Jochen Mass. Till höger skymtar “Quickblau”, den 901-prototyp som i sitt tidiga liv var tjänstebil åt Ferdinand Piëch som i sin tur sålde den till Hans Mezger. Foto: Eric Lund.

När jag grunnat över detta en stund och sett mig tillfälligt mätt på den nya skapelsen återvänder jag till klassikerparaden. Bredvid den röda 901-prototypen i främsta ledet står en blå 901. Den tillhör Porschetrimmaren Alois Ruf, och har så gjort ända sedan 1969. Men det är först på senare år som den kommit fram i ljuset, efter att Alois Ruf och hans firma totalrenoverat bilen. Detta är prototyp nummer 6 i ordningen, medan den röda är nummer 7. Ändå har Rufs bil – med en synnerligen spännande historik – den “rätta” instrumentpanelen, med fem rundlar.

Just så kan det vara med prototyper. Den röda Porsche 901 med chassinummer 13327 har i likhet med de fem första prototyperna instrumentpanel med två mätare, medan chassinummer 13326, “Quick Blau” kallad, stack in i serien med det som senare skulle bli panelen i den produktionsklara versionen. Vimsigt, och antagligen helt begripligt för den som hade lyckan att tillhöra konstruktionsavdelningens inre krets under de där åren då 356 skulle ersättas av 911.

Jag strosar vidare bland rariteterna, som för övrigt består rally- och racingbilar från olika epoker. Länge dröjer jag vid en 911 SCRS i Rothmansmundering och vita kryssekerfälgar bak (Fuchs fram!). Racing är häftigt, men bilar som fått löpa gatlopp – det vill säga tävla på vanliga vägar med allt vad det innebär – har en särskild plats i mitt hjärta.

Interiör i 901 med chassinummer 13326: instrumentpanel och ratt som vi är vana vid i tidiga 901/911. Alois Rufs pappa köpte bilen till sonen i 19-present 1969. Då var den ett renoveringsobjekt som bland annat fick fyrcylindrig motor från en 912 … Foto: Eric Lund.

Interiör i 901 med chassinummer 13327: en helt annorlunda instrumentpanel och med ratt från 356C. Bilen är full av udda lösningar – exempelvis en taklucka som skjuts framåt istället för bakåt … Foto: Eric Lund.

Fast nu befinner vi oss på en racerbana, och inte Mantorp eller Knutstorp utan Laguna Seca. Där den berömda korkskruven tvingar förarna att bromsa ned rejält, innan de låter bilarna tippa över krönet och accelerera fullt ut ur den påföljande kurvan. En enstående bana och en fantastisk anläggning som helhet. Perfekt för ett evenemang som Rennsport Reunion.

Här står racerbilar som körts av några av bilhistoriens mest bemärkta förare, och bilarna själva har proveniens som katapulterar deras värden upp bland stjärnorna. Ändå får flera av dem slita hund på banan de följande dagarna. En gång idrottsredskap, alltid idrottsredskap. Åtminstone om ägarna är insiktsfulla nog att värdesätta bilkultur.

Kvällen går snabbt och trots flödande strålkastare över depågatan börjar mina bilder bli grusiga i mörkret. Ögonen likaså, efter en lång resa. Dessutom stundar två heldagar i dagsljus, då Rennsport Reunion 7 ska upplevas intensivt med förhoppningsvis skarpa sinnen. More to come – till dess hoppas jag att bilderna i galleriet här nedanför kan förnöja! | e11 |