Precis allt är överdoserat i Porsche 991 Turbo S: motorn, greppnivåerna vid hård körning och priset på lackeringen. Men så är det heller inte vilken guling som helst.

Gula bilar är jag kluven till. Ytterst få bilmodeller, om ens någon, klär i gult och jag har aldrig trånat efter en bil lackerad i gult. Samtidigt blir jag alltid glad när jag ser en gul bil i trafiken. Tack alla gulbilsägare för att ni piggar upp stadsrummet!

Den enda gång som jag faktiskt fallit för en gul bilkulör var den dubbelt utom räckhåll: lacken kostade 160.500 kronor som tillval på en bil med grundpris strax under två miljoner.

Så var det också en gula som satte sig i ögonvitorna.

Den här kulören uppvisar alla tecken på att vara ett levande väsen, den reagerar på sin omgivning – och den kan garanterat påverka sin omgivning.

I mulet väder glimrar den och lyser upp miljön där den råkar befinna sig. Men nästan mer förvånande är hur den reagerar på starkt solljus. Många gula billacker blir blacka och förefaller lite stela när solen står i zenit. Så icke denna.

När solstrålarna träffar karossen är det som om den gula kulören förvandlas till ett prisma där tidigare okända nyanser och toner plötsligt blommar upp. Det går att stirra rakt in i lackeringen och förnimma ett djup och skimmer som jag få gånger upplevt. Ändå är den inte tillgjord, som lacker på custombilar ofta är (där det kan växla mellan grönt, lilla, rött och grått beroende på betraktelsevinkel).

Ej heller får man känslan av genomgjuten plastleksak, som solida gula lacker ofta kan se ut som. Något ska man ju få för den summa som annars räcker till exempelvis en småbil, eller en skaplig köksrenovering.

Själva bilen är inte tafatt den heller. Porsche 991 Turbo S var en bedövande upplevelse att vässa runt med under en kort testperiod.

“Grytor proppfulla med protein och kolhydrater stormkokar i maskinhallen längst bak i fordonet.”

Å ena sidan exakt så livlig som man kan förvänta sig av 580 hästkrafter och en blixtrande snabb automatlåda (dubbelkoppling, PDK).

Å andra sidan inte alls livlig i bemärkelsen en bil som gillar den typ av vägar som jag finner roligast, det vill säga ganska små och slingrande.

911 Turbo har i alla sina generationer varit en hårdslående natur – relativt sin tidsmässiga omgivning – och den här har helt klart sin komfortzon långt norr om 200 km/h. Det krävs svepande landsvägar, eller vidsträckta racerbanor, för att uppnå samklang.

Att accelerera från 200 känns som att göra detsamma från 50 i en vanlig bil. Grytor proppfulla med protein och kolhydrater stormkokar i maskinhallen längst bak i fordonet. Särskilt när den lilla knappen på ratten, ”Sport Response Button”, trycks in.

991 Turbo S har kanske inte den mest stilrena 911-karossen genom tiderna, men den är onekligen ärlig om innandömets kapacitet. Foto: Eric Lund.

Då kuggar lådan ned en växel så att motorns varvtal hamnar i spannet 3.000–6.000 och lådan fördröjer även uppväxling. Tändningen justeras, liksom den variabla geometrin i de båda turboaggregaten och diverse andra åtgärder i motorns innandöme anpassas för maximal attack.

Under 20 sekunder har man tillgång till detta hysteriska körläge, men man kan upprepa sekvensen hur många gånger som helst.

Med den här generationen 911 Turbo och Turbo S hade de båda modellerna för första gången olika turboladdare, och även i övrigt skiljer sig utrustningen åt en hel del. Exempelvis har Turbo S aktiva krängningshämmare (PDCC) och keramiska bromsskivor som standard. Fyrhjulsdrivna är alla 911 Turbo sedan 1995 och 993-generationen.

Framdäcken är i dimensionen 245/35 ZR20 och bakdäcken 305/30 ZR20. Keramiska bromsskivor är standard på 991 Turbo S och testbilen har även fyrhjulsstyrning. Foto: Eric Lund.

Det sistnämnda bidrar till att en 911 Turbo S kan vara så behärskad samtidigt som den är ursinnig. Med kraften fördelad till fyra hjul blir det onekligen lugnare, även om drivgrepp sällan är ett bekymmer i bakhjulsdrivna 911 heller tack vare viktfördelningen.

Överlag är 991 Turbo S en gemytlig kamrat som absolut även kan aspirera på att vara en gran turismo. Den är helt fjärran systermodellen 991 GT2 RS.

På så sätt är 991 Turbo S snarare en naturlig arvtagare till 928, men med ett bredare register och en väldigt mycket vassare spets. En 928 kan du förresten köpa för samma eller lägre summa som lackeringen på den här bilen. Men då missar du chansen att vara nyfiken gul. | e11 |

Fotnot: Kulören heter rätteligen ”Saffron Yellow Metallic”, men som sagt – det går att upptäcka minst sju nyanser, och en av dem är jag säker på kan beskrivas som senapsgul.

Fotnot 2: när jag körde fram vid ladan för att ta bilderna använde jag funktionen att höja fronten, för att inte riskera att slå näbben i asfaltskanten. Men jag glömde att sänka bilen innan jag öppnade slutaren och upptäckte det inte förrän vid hemkomsten.