Apr 22

Apr 22 Jonas Sahlström: "Bästa 911 är inte en 911"

Som reporter på tidningen Automobil fick Jonas Sahlström smaka på bilar av de mest skilda slag. Bland annat en liten gul och väldigt mytomspunnen bil som inte så många andra har kört.

Under några år var Jonas Sahlström och jag kolleger på tidningen Automobil. Jonas kom till redaktionen långt före mig, och han hade redan då hunnit skriva många tester och reportage om Porsche 911 genom åren.

Precis som jag själv är Jonas en allätare vad gäller bilar, men vi blev båda också stungna av 911-giftpilen redan i unga år. Vilka generationer och versioner av den lilla tyska aktersnurran har gjort störst intryck på Jonas, och vilka upplevelser har modellen bjudit honom på?

Och först som sist: skulle han vilja ha en 911 i dag, och i så fall vilken?

Fotnot: bilden ovan är ur Automobil 11/2004 och ursprungligen tagen av Per Hammarsjö.

Jonas Sahlström är född 1972 och bor i Hässelby. Under åren 1994–1995 samt 1999–2008 arbetade han som motorjournalist vid tidningen Automobil.

Skriva och köra bil var under många år Jonas Sahlströms vardag. Inte alla arbetsdagar innehöll dock fem generationer Porsche 911. Originalbild ur Automobil av Göran Henckel.

… till motorskribenten och cykelentusiasten Jonas Sahlström.

1. Vilken var den första Porsche 911 som du själv körde?

Den första 911 jag körde var tillsammans med Automobilredaktören Mattas Persson, i februari 1995. Det var Porsches pressbil, en 993 Carrera 4. Jag skulle precis avsluta en åttamånaders praktik på tidningen Automobil och nya 911 skulle anlända till redaktionen för provkörning några dagar efter att jag hade slutat.

Jag tjatade om att få vara med under provkörningen som ägde rum i halkan mitt i vintern. Natten innan Mattias hämtade mig var jag klarvaken. 911 var ju livsfarlig att köra med sin svansmotor och man fick absolut inte släppa gasen i kurvor. Då snurrade man.

På detta var jag tvärsäker. Det hade stått i alla biltidningar: Livsfarlig.

Jag började köra ytterst lugnt med hjärtat i halsgropen. Vartefter dagen gick blev jag varmare i kläderna. Bilen var snällare än ryktena sade. Men jag körde ändå försiktigt och Mattias gäspade i passagerarsätet. På eftermiddagen började snö falla tungt och vi bytte plats.

För er som inte kände herr Persson, så var han en skicklig förare med en ganska lättsam inställning till självbevarelsedrift.

Jag har senare i livet åkt med andra skickliga förare i 911, bland annat Walther Röhrl. Men premiärresan i 911 med Mattias denna snötunga vinterdag var lika magkittlande och imponerande. Tillbaka hemma den kvällen var jag darrig i benen och starstruck. Både av Mattias och bilen.

I rätt händer är den en fenomenal best. Min suktan efter 911 hade inletts.

Ingen dålig start på en lång relation: Porsche 911 Carrera 4 ur 993-generationen från 1995. Foto: Porsche.

2. Har du själv ägt någon 911?

Jag har ägt en 911 SC Coupé från 1982. I magnifikt originalskick.

När Jonas Jarlmark och Anders Adolfsson knöts till Automobilredaktionen runt år 2004 startade en 911-feber bland oss som var utan. G-modellen, såklart. Åttiotalet rules.

Eric Lund ägde en Carrera 1986, Jarlmark ägde flera exemplar och det dröjde inte länge innan Adolfsson hade skaffat en vrålläcker SC -83. Utan bakvinge, men lätt sänkt och med de breda 16-tums Fuchsfälgarna. Eftertraktade och enormt svåra att få tag på.

Calle Carlquist sneglade bara på Opel, så jag var ensam kvar att kasta trånande blickar på saluannonserna för gamla 911.

På väg hem från en reportageresa runt Skåne, fastnade jag i Helsingborg för en åskmolnsblå SC -82 med 11 000 mil, bakvinge och de smala 16-tums Fuchsfälgarna. Jag lade handpenning på bilen, åkte hem, stoppade budgivningen på det radhus jag och min blivande fru tänkte köpa, tog tåget ner och köpte bilen. Vi hade den i två år, körde 1500 mil under denna tid och sålde den för ett par tiotusen mer än jag gav, vilket mer än nog täckte de utgifter jag hade under tiden.

Gratis bilägande alltså, men rent ekonomiskt var det både min bästa bilaffär och min sämsta affär. Det radhus vi valde att inte köpa hade ökat långt mer i pris än vad bilen hade gjort.

Men det är ju inte ett radhus man berättar om för barnbarnen när man blivit gammal.

Själva sinnebilden av en 911 för många av oss som är födda på 1970-talet: en SC med coupékaross, Fuchs-fälgar och vinge. Inte undra på att Jonas slog till på den åskmolnsblå bilen. Foto: Jonas Sahlström.

3. Vilken är den bästa 911 du kört? Och vilken är den sämsta …?

Det var inte ens en Porsche. Inte ens 911 om man ska vara petig. Men ändå, den bästa 911 jag kört var utan tvekan Ruf CTR. Den som i folkmun döptes till "Yellowbird". Den lilla tyska "biltillverkaren" Ruf, med egna chassinummer, gjorde underverk med 911 och då särskilt med den modell som de i vår generation är mest kända för: Yellowbird.

Min egen SC var, om jag ska vara ärlig, lite bjånglig att köra inspirerat. Understyrningen i kurvor var markant tills man släppte gasen. Bakvagnen tog då ett bredare spår som behövde hämtas hem med kvicka reaktioner, då styrutväxlingen var långsam.

Ruf CTR hade kvickare styrning och chassibalansen var utomordentlig. Vägkänslan var sådan som man inte upplever i moderna bilar, och högfartsstabiliteten var fantastisk. CTR är utan tvekan den bästa tolkningen av åttiotalets 911.

Den sämsta då? De flesta 911 jag har kört har varit för Automobils räkning. I princip samtliga har varit utmärkt omhändertagna, så jag har aldrig upplevt ett särskilt risigt exemplar. Den “minst utmärkta” av de bilar jag kört var nog min egen SC. Väldigt pigg i maskin jämfört med Adolfssons ett år yngre SC, men växellådan var knarrig och vägegenskaperna "uppfriskande". Där var Adolfssons bil mer välbalanserad.

Förmodligen hade färskare däck på min bil gjort susen, men det är lätt att vara efterklok. Jag hade ett ljuvt ögonblick chans på Adolfssons extremt fina breda Fuchs när han skrotade sin bil mot en uppländsk stenmur. Jag jagade finansiering och skulle åka till skroten där vraket stod, men någon annan hann före. Det kändes svårt.

Den annars “sämsta” 911, om man ens kan kalla det så, var nog 996 GT2. Den var otroligt snabb, men även lynnig, bitsk, våldsam och nervös och man fick aldrig något riktigt förtroende för den. Jag var inte överraskad när modellen senare blev känd som “The Widowmaker”. När provkörningsveckan för tidningens vägnar var över lämnade jag tillbaka den med en lättnadens suck.

Fotnot: bilderna ovan visar Jonas provkörning av Ruf CTR i Automobil 11/2004. Originalbilderna togs av Per Hammarsjö.

Porsche 911 GT2 ur 996-generationen. Bakhjulsdrift, 462 hästkrafter och inte tillstymmelse till antisladdsystem. Reportage i Automobil där även Ferrari 550 Maranello och Lamborghini Diablo SE 30 ingick. Originalbilder av Per Hammarsjö och Göran Henckel.

4. Har du något extra roligt 911-minne att bjuda på?

Ett roligt minne var när jag och kollega David Lilja körde en 996 Carrera 4S till Arvidsjaur för att göra ett reportage om Automobils spionfotograf. Syftet var att berätta om hur det är att plåta hemliga bilar och samtidigt försöka leva i ett samhälle där lokalbefolkningen vill skydda sin inkomstkälla, biltestarna, från fientliga spionfotografer.

Det var mycket kallt, som kallast minus 33 grader, och vid ett tillfälle var vägen blockad av en renflock. Jag tutade, men efter några sekunder gick tutan över i ett oefterhärmligt åsnebröl innan den tystnade helt. Ohjälpligt förfrusen. Den blev inte kry förrän vi var tillbaka i det varma redaktionsgaraget ett par dagar senare. Innan vi nådde Arvidsjaur tejpade vi upp vår bil i samma stil som de maskerade hemliga bilarna som körde runt i samhället. Det var mycket roligt att se omgivningens blickar.

Under resan hann vi köra fast i decimeterdjup snö (viskokopplingen i fyrhjulsdriften fungerade dåligt i kylan) och blev räddade av en Volvo 245 med riktiga vinterdäck. Den godmodige norrlänningen hade mycket roligt åt våra hipsterdäck (dubbfria vinterdäck).

Vi blev guidade av lokalbefolkningen i hur man kör "raggarrundan" i Sorsele och vi kunde konstatera att de knaggliga isvägarna inte var särskilt roliga att köra på med sportfjädring och “hipsterdäck” i låg profil.

**Porsche 911 Carrera 4S** ur 996-generationen, på vinterresa i tidningen Automobil. David Lilja har tagit snöskottarbilden, Jonas själv de andra två.

En annan minnesvärd resa gjorde jag en sommar till Österrike med min blivande fru i vår 911 SC. På åttiotalet, när jag växte upp, bilade vår familj genom Europa minst en gång per år. Vi hade en Volvo 244 och jag drömde om de snabba 911 och BMW som swishade förbi i vänsterfilen.

Det minnet hade jag kvar även i vuxen ålder och det var en av orsakerna till att jag köpte min SC tjugo år senare. Med bilen i mitt garage skulle jag genomföra den andra delen av min dröm: att köra den hårt på autobahn, gärna ner till Alperna, en sommar.

Det var en riktigt varm sommar vi lyckades pricka in. En sådan som skapade krigsrubriker i tidningarna. Där satt vi, i en bil utan AC, på väg mot värmeböljans epicentrum.

Startreläet gav upp på en Autobahnmack mitt i Tyskland och efter det fick vi putta igång bilen varje gång vi hade stängt av motorn. Via Eric Lund hade jag lärt känna Björn Waldegårds gamla racingmek Perry Andersson, och min mobiltelefon gick varm där nere någonstans runt Kassel. Perry fick agera både (mo)bildoktor och psykakut till mig.

Med tiden lärde vi oss hantera startbekymren och jag började återigen uppskatta charmen i att resa i en rullande, bensindoftande bastu med en råmande aktersnurra som överröstade allt.

Det blev ett fantastiskt äventyr. Vi besegrade Alpernas pass och nådde i alla fall 215 km/h i Autobahns vänsterfil innan obalansen i ett hjul fick mig att ge upp fortsatta fartambitioner. Jag hade gjort det jag drömt om i så många år, och jag hade bestigit mitt Everest.

Sedan dröjde det ett år innan jag insåg att vi gjort vårt tillsammans, jag och min SC. Jag sålde den till en finländsk samlare och gick vidare med mitt liv.

Jonas och hans blivande hustru drog till Alperna med deras 911 SC. Foto: Jonas Sahlström.

5. Har du någon gång tävlingskört med 911?

Nej. Det är inte min likör.

Filmtajm: plattan i mattan med Black Adder

Ett filmklipp från 2009 där Jonas provkör Automobilmedarbetaren Anders Adolfssons projekt-911, en svart 964 Carrera 2 som gick under namnet Black Adder.

6. Är 911 egentligen en snygg bil?

Det vedertagna svaret är att skönhet ligger i betraktarens öga. Vilket är fel. Det finns vackra bilar och det finns folk utan smak.

Bilar som Dino 246 GT, Jaguar E-type och Porsche 911 ÄR objektivt vackra. Kanske det har något med de stora runda strålkastarna att göra. Långt ifrån dagens kisande bilfejs.

Kanske är det den svepande taklinjen? Men med dagens coupésuvar i färskt minne: Nej, svaret är nog mer invecklat än så.

Vilken är då den vackraste 911? 930 Turbo. Som fjortonåring blev jag kär i en lätt sänkt Turbo från 1986 med guldfärgade BBS splitfälgar.

Dino 246 GT, vackrare än 911? Kanske rent av vackrast av dem alla? Jonas körde och skrev om Dino 246 GT i Automobil 7/2005, originalbilden togs av Per Hammarsjö.

7. Om du fick välja endast en 911-modell, ny eller gammal, att leva med resten av livet – vilken skulle det bli?

Jag är färdig med de gamla bilarna. Nu är jag sugen på något nyare, mer bekymmersfritt, Den moderna 911R har väckt min nyfikenhet. Men då den är kraftigt övervärderad, som många 911 i begränsad upplaga, så vänder jag snarare blicken mot 992 GT3 Touring med manuell låda. Gärna mörkgrön, typ British Racing Green, och fartränder i silver. Och med fälgar UTAN centrumbult. De ska tydligt vara helt omöjliga för oberoende gummiverkstäder.

911 GT3 Touring ur den senaste 992-generationen skulle gärna kunna få ta plats i den sahlströmska vagnparken. Helst mörkgrön, men blyertsgrå duger säkert också. Foto: Porsche.

8. Vilken sportbil är roligare/snyggare/häftigare/bättre (på det hela taget att föredra) jämfört med 911?

Mazda Miata, generation NC, ligger mig varmt om hjärtat. När vi körde den rykande färsk på Gotland Ring, utbrast Calle Carlquist: Mazda borde få Nobelpris för den här! Jag kan bara hålla med. Diskret, välbalanserad så att det nästan är löjligt, och anspråkslös. Bilen man aldrig blir rånad på.

I andra änden av spektrumet har vi Ferraris V8-modeller. V12 har aldrig lockat mig, medan lillebröderna levererar fantastiska upplevelser. Men jag gillar inte vad de bilarna skulle säga om mig som ägare.

Med lämplig ekonomi hade jag valt ovanstående 911 GT3 Touring och kört den varje dag, året runt.