Robert Petersson: "Med råge över 300 på rakan som pekade rakt mot kontorsbyggnaden …"
Besök vid Weissach, skjutsad i en 935 med tävlingshistoria och insikten att en 911 upplevs bäst genom foten. Motorjournalisten Robert Petersson har följt modellen under hela sin karriär och har tusentals 911-mil i ryggen.
Han började som limousinchaufför, men blev snabbt en omistlig del av redaktionen när tidningen Automobil startade 1982. Sedan dess har Robert Petersson skrivit om bilar varje dag i sitt yrkesliv.
“Robban” blev sedermera chefredaktör för Automobil och hade sedan samma uppgift på Classic Motor några år. Därefter redaktionschef vid Auto Motor & Sport och skribent i dess systertidning Sportbilen.
Yrkeskarriären avrundades med tio år som chefredaktör för GranTurismo, där jag hade glädjen att vara en av skribenterna i stallet. Numera är Robban pensionär, men medverkar flitigt i bland annat webtidningen Racestripe Magazine.
En sann allätare är han, med nyfikenhet på och kunskap om allt som har fyra hjul och en motor. Han har ägt mängder av bilar från olika länder, men hjärtat klappar allra mest för en brittisk delikatess.
Är då Porsche 911 något som faller en av Sveriges mest lästa och uppskattade motorskribenter på läppen? Läs och se, men börja med att lyssna på en ljuvlig kallstart, en sensommarmorgon i Öregrund, i videoklippet här nedan.
“Robban” väcker liv i sin fantastiska Austin-Healey 100 från 1954. Han har skrivit om just detta exemplar i GranTurismo 3/2014 samt 3/2018. Foto: Eric Lund.
… till Austin- Healeykonnässören och motorskribenten Robert Petersson.
2022 firar Robert Petersson 40 år som motorjournalist och hans texter har synts i många svenska publikationer. Foto: Anne-Karin Rustad.
1. Vilken var den första Porsche 911 du själv körde?
Tidig bil, typ 1965–1966, helt original och solidgrå med nån slags pepita-tygklädsel om minnet inte sviker. Den var till salu hos SportsCar Centre i Solna och jag lånade den för ett reportage i Automobil och plåtade ute vid Fiskartorpet. Minns bara att den imponerade med sin soliditet och integritet – och att jag inte fattat att ettan låg nedåt till vänster i en ”dogleg”. Pinsamt, jag startade på tvåan hela dagen …
Alternativ till det är en annan 911-upplevelse, minns faktiskt inte vilken som var först: Det var 1983 när jag och mina kollegor på Automobil fick åka till norra Sverige och köra hem tre Porschar till Södertälje, varav en var den då helt nya 911 SC Cabriolet. Jag älskar att åka öppet men irriterades en del av nackdraget bakom den rättuppstående rutan.
Sedan köpte kollegan Kjelle Broberg en röd 911 SC som blev 911-upplevelse Nr 3. Jag fick nämligen låna den ofta och körde en hel del, speciellt vintertid när han inte riktigt trivdes i den.
“I mitten av 60-talet cyklade jag runt i Stockholms city och plåtade kul bilar. Den här 911:an (912:an kanske?) stod på Norrlandsgatan nära Kungsgatan. Ofta väntade jag för att se vad det var för typ som hade bilarna, men här gick jag bet.” Foto: Robert Petersson.
2. Har du ägt en Porsche 911?
Yes, en 996 Carrera 4S 2004. En pinsam historia på flera sätt. Dels för att jag fick köpa den billigt direkt från importören, det var en bil med få mil, men som använts till isbanekurser norrut, vilket innebar en viss patina. Lite pinigt är också att jag aldrig trivdes i den. Jag upplevde 996 4S som lite tung och ”stum” i känslan. Som om det kompetenta chassiet och fina greppet behövde en turbomaskin för att bilen skulle börja leva. Bytte bort den mot en 987 Boxster S och blev mycket mer nöjd!
3. Vilken är den bästa 911 du kört?
Förutsägbart nog en 2,7 RS! Och det vid ett mycket speciellt tillfälle. Jag skulle skriva en story för Porsches kundtidning om den då nya 996 GT3 RS och för att dramatisera det hela handlade det om en provkörning på Kinnekulle Ring. Jag körde dit i GT3 RS:en och där möttes jag av bilvårdsspecialisten Jörgen Sandell som på sin transportbil hade en 2,7 RS -73 i originalskick. En bil som sköttes av K3 och som om jag minns rätt rullade på torra original-P6:or.
Omständigheterna var jobbiga, det var i mars, nästan nollgradigt och lätt snö yrde i luften. Vettig temperatur i däcken var inte att tänka på men efter några varv i GT3 RS:en hittade jag en slags rytm.
Dags att byta till 2,7 RS och en ny värld öppnade sig. Den kändes klart snabbare, vilken den förstås inte var, men skillnaden var mindre än man kan tro. Men känslan var oöverträffad. Speciellt vid bromsning, det kändes som om tåspetsarna verkade direkt på bromsklossarna. Svävade på små moln efteråt …
“Mästarmötet på Kullen var min första kontakt med en 2,7 RS och även om jag i artikeln för Porsche Magazine även hyllade den då nya 996 GT3 RS var det gamlingen som gjorde det överlägset största intrycket. Tåspetsarna verkade ha förvandlats till bromsklossar med direktkontakt med skivorna och fingertopparna hade samma relation till däckens kontaktyta med den iskalla asfalten.” Originalfoto: Thin Boman.
“Kom att tänka på en bild jag sett under en bilkonstutställning i München. Den visar ett fotavtryck med hjul …” Foto: Robert Petersson.
“Vi fick åka en avlyst del av en Monte Carlo-sträcka med Walter Röhrl vid lanseringen av 997 4S. Jag hade då just haft min 996 4S, låtsades som om jag hade den kvar och frågade Walter om han tyckte det var läge att byta upp sig? “Nej, inte alls, jag behåller familjens 996 4S, den är bara nån sekund långsammare runt Nordslingan.””
Utflykt till Goodwood Revival. Reportaget publicerades i GranTurismo. Foto: James Mann.
4. Har du något extra roligt 911-minne att bjuda på?
Weissach 1985. En journalistkollega hade tjatat sig till ett besök på utvecklingscentret, men när möjligheten uppenbarade sig hade han inte tid och jag fick åka. Det blev verkligen en minnesvärd dag, det började med en resa från Stuttgart i en 911-motoriserad VW-buss och sedan blev det bara bättre. Fick se (nästan) allt, inklusive en Volvo 740 med en tvärställd femcylindrig maskin – att Porsche gjorde en hel del utvecklingsarbete åt Volvo när det gällde 850 var en nyhet. Men jag fick aldrig veta vad man egentligen gjorde.
Vidare lanserades den 911-baserade flygmotorn vid samma tillfälle och jag fick beskrivet hur dubbeltändningen var guds gåva till mänskligheten. Hela stället drällde av 959-testbilar i olika stadier av utveckling, men den absoluta höjdpunkten var en åktur i en 935!
Jag fick åka med en liten gubbe, förmodligen en av de legendariska förare/ingenjörer som Porsche verkade ha överflöd av, tyvärr minns jag inte hans namn. Men på ett mycket övertygande sätt demonstrerade han bilens potential och egenheter. Exemplaret var en gammal raceveteran som fortsatt sitt liv som testbänk och effekten var det minsann inget fel på. För effektens skull hade man satt en stor hastighetsmätare framför passagerarplatsen och när den med råge passerade 300 på rakan som pekade rakt mot kontorsbyggnaden blev det lite spännande …
Men den coola ingenjören gjorde bara ett minimalt släpp och vek in i den bankade högerböjen. Om möjligt ännu mer intressant var när han visade hur avsaknaden av diff, man hade ingen som höll för vridet, gjorde att man i de kurviga partierna hela tiden måste drifta lite för att det inte skulle gå rakt fram.
Som en bonus snubblade jag också över en prototyp till 944 cabriolet på testbanan, det blev en fin omslagsbild till Automobil, långt innan någon visste att en öppen version var på gång.
En annan stor upplevelse var under en Trackday på Mantorp Parkbanan, det kan ha varit 2006 eller 2007. Då jobbade jag på auto motor & sport och tidningen hade dragit ihop en rad kul bilar och flera duktiga förare. Bland annat turades Fredrik Ekblom och Richard Göransson om att skjutsa folk runt banan i en 997 GT3.
Jag hade lyckan att få köra bilen dit och hem, och när de riktiga racerförarna ville ha ledigt, luncha, fika och så vidare, fick jag kliva som ”taxichaufför”. Nervigt och kul, och även om jag inte på något sätt kunde leva upp till den nivå de riktiga förarna hade var det en enorm kick. Och bilen imponerade oerhört på banan. Trots en hel dags misshandel var däck och bromsar betydligt mindre slitna än vad jag var. På hemvägen längtade jag faktiskt efter något mer komfortabelt.
Vilken dröm för en ung motorjournalist på 1980-talet: besöka Porschefabriken och utvecklingscentret samt blir skjutsad i en 935 som var komplett med gamla tävlingsblessyrer. Artiklarna publicerades i Automobil 11/1985 samt 12 /1986. (Klicka på bilderna för att förstora dem.) Originalfoto: Robert Petersson.
“Min insats som lunchavbytare för Fredrik Ekblom och Richard Göransson under en Trackday på Mantorp imponerande inte på långa vägar lika mycket som bilen – en 997 GT3.” Foto: Robert Petersson.
5. Har du någon gång tävlingskört med 911?
Nej.
6. Är 911 egentligen en snygg bil?
Både ja och nej. Egentligen saknar den väl linjer som kan göra den ”vacker” på ett traditionellt sätt. Däremot vilar det en sällsynt harmoni över de organiska formerna, en sammanhållen stil som tyvärr urholkats mer och mer för varje ny generation. 993 återfick till stor del mjukheten, men dess profil led av en alltför hög och rättuppstående vindruta. Och dagens modeller är alltför breda och groteska.
Robert Petersson var på den första provkörningen av nya 993 Carrera, som ägde rum 1993 i bergen norr om Nice i Frankrike. Originalfoto: Robert Petersson.
7. Om du fick välja endast en 911-modell, ny eller gammal, att leva med resten av livet – vilken blir det?
En 2,7 RS är väl drömmen, men vilken pre-74 som helst duger.
8. Vilken sportbil är roligare/snyggare/häftigare/bättre (på det hela taget att föredra) än 911?
I kraft av min historia som medlem i Austin-Healeyklubben sedan 1970 har jag svårt att välja något annat. ”The Big Healey” har likt 911:an utvecklats genom åren, och inte alltid till det bättre. Ur-versionen 100 som gjordes 1953–1956 har en balans, en renhet i linjerna och en karaktär som kan jämföras med hur tidiga Elvor upplevs vid en jämförelse med senare versioner. Men det faktum att Healeyn som senare hette 3000 lades ner 1968, efter 15 år, har gjort att imagen aldrig urholkats av tidens tand, istället lever den upp till en slags kultstatus som 911-serien förvägras på grund av de övergödda moderna versionerna. Tänk om 911 också levt i blott 15 år, då kan vi snacka …
Austin-Healey har följt Robban genom livet, och att ha tävlat i Le Mans Classic med en av sina drömbilar rankas högt. Originalfoto: Peter Gunnars.
9. Berätta om dig själv och några bilar som du äger eller har ägt.
Jag föddes i Stockholm 1952 och har varit staden trogen sedan dess. Och jag bor ihop med Anne-Karin från Norge sedan nästan 35 år. Det är lite bökigt att vara bilentusiast när man bor i lägenhet men med goda vänners hjälp har det funkat.
Min allra första bil var faktiskt en Austin-Healey 100 från 1954 inköpt strax innan 18-årsdagen för 2.900 spänn. Farsan hjälpte mig att köra hem den från Örebro, och halvvägs pajade ett par av bultarna som höll höger bakhjulsnav. Vi kom hem med hjälp av en bärgare men trots det (eller kanske tack vare?) har kärleken till märket varat.
Som mest hade jag sex bilar samtidigt, idag är de tre: En Citroën C5 Aircross laddhybrid, Cittran har jag för komfortens skull (och för laddstolpen i garaget), jag har aldrig fattat det där med sportchassin i bruksbilar. Vidare en Mini cabriolet för öppet bruksåkande, samt en Austin-Healey 100, cirkeln är sluten.
Sedan har jag tävlat en hel del, min första racebil var en Modsports Austin-Healey Sprite Frogeye (vad annars?) 1982 och sedan har det blivit en rad konstigheter. Tidigt en Formel 4 byggd av en modifierad Formel V, men det gick inte alls. Jag behöver en karossbil för att funka.
Under drygt 100 race har jag rattat flera Alfa Romeo Bertone-Coupéer, en Fiat 2300 S Coupé och en Nordisk Specialracer på hemmaplan, samt olika Healeys på Silverstone, i Le Mans Classic, Spa Sextimmars och så vidare. Mitt allra sista race var i en tvåtimmarstävling på Nordslingan i Mercedesmuseets Fenmerca. Långsam men kul.
Det var 2014, och då någongång kom jag äntligen på att jag inte är en racer. Jag njuter mer av bilen och stunden, och viker ner mig när jag blir för utmanad. | e11 |
Robban med sin Austin-Healey 100 vid GranTurismos konferens , en blåsig sensommardag i Öregrund 2020. Övriga på bilden från vänster: Fredrik Huldt med Porsche Cayman GT4 (pressbil), Peter Gunnars med Alpine A110S (pressbil), Jan Rawensparr med Nissan Skyline GT-R34, C-G Andersson med Suffolk SS100 Jaguar, Gunnar Dackevall med Mazda MX-5 Sport samt Jonathan Darby och Eric Lund vid 911 Carrera. Foto: Peter Gunnars.
Ett par turboladdade minnen ur Robbans karriär
Vintern 2010 drog Robert Petersson och fotografen Peter Gunnars till Gotland med 997 Turbo. “Det märkliga var att Turbon tog sig fram som vore den en Land Rover, vi var ju nere till en hamn och körde runt i väglöst land i snöstorm. Det ena problemet var att den packade så mycket snö i hjulhusen att det gick allt trögare och man fick stanna flera gånger efter några kilometer och med hjälp av en snöborste och stelfrusna fingra försöka hacka loss den hårdnackade kramsnön som hotade att mosa innerskärmarna…” Reportaget publicerades i tidningen Sportbilen, som vare föregångare till GranTurismo. Originalfoto: Peter Gunnars.
1984 provkörde “Robban” en specialutrustad 911 Turbo som importerats av Staffan Kaiser. Den hade högre laddtryck än standard samt skyddsbur och fyrpunktsbälten. Notera polisradion där askkoppen normalt har sin plats. Artikeln publicerades i Automobil 7/1984. Originalfoto: Robert Petersson.
