Ett ögonblick på Porschemuseet: Singer och Barth
Bland verkstadsbänkar och rullande klenoder stod två legendarer och småpratade.
Två gubbar i glatt samspråk. Man kan få för sig att de skvallrar vänskapligt om någon gammal kompis, eller fnittrar över ett gemensamt minne. Sådana har de nämligen tusentals. Den ena gubben vet allt om hur man bygger snabba tävlingsbilar, den andra vet hur man kör dem.
Norbert Singer (född 1939) anställdes vid Porsches tävlingsavdelning 1970, och hade före det utbildat sig till bland annat rymdfarkostingenjör. Hans första uppdrag blev att ansvara för bromskylningen på Porsche 917.
Efter att par år utsågs han till projektledare för 911 Carrera RSR och med tiden även för modeller som Turbo Carrera, 935, 935 “Moby Dick”, 924/944 LM-GT, 936 samt att han ledde utvececklingen av 956 och 962. Den röda tråden är hans bidrag till åtskilliga totalsegrar i 24-timmarsloppet Le Mans och i sportvagns-VM. Den sista Le Mansvinsten var 1998 med 911 GT1 och 2004 gick han i pension.
Jürgen Barth (född 1947) anställdes som motormekaniker vid Porsche 1963 och tog en ingenjörsexamen 1972. Han blev sedan ansvarig för bland annat presstestbilar och administrationen av Porsches samtliga engagemang i motorsport. I det senare ingick att vara företagets representant i diverse organisationer, bland annat FIA (Federation Internationale de l’Automobile).
1977 vann Jürgen Barth Le Mans tillsammans med Jacky Ickx och Hurley Haywood i en Porsche 936/77, men han är en allsidig förare som även körde bland annat Monte Carlorallyt med Roland Kussmaul i en Porsche 924 Rallye. I par med Walter Röhrl tog han en förklädd 944, kallad 924 GTP, till en sjundeplats totalt i Le Mans. 1982–1986 var han ordförande för FIA.
Den här dagen var pressen inbjudna till Porschemuseet i Zuffenhausen, för att se utställningen med transaxelbilar (924, 944, 968 samt 928) och köra en sväng i södra Tyskland med några av bilarna. Jag var utsänd av GranTurismo att skriva ett reportage (som du kan läsa här) och smög runt med min kamera. Presskonferensen skulle äga rum i museets verkstad, och det var då jag såg Norbert Singer och Jürgen Barth småpratande vid en av mekplatserna.
Vad pratade de om? Ingen aning. Min tyska är bristfällig och dessutom höll jag mig på lite avstånd för att inte störa situationen. En av fotografins största mästare, Robert Capa, sade visserligen att “om dina bilder inte är tillräckligt bra har du inte varit tillräckligt nära”. Men om jag hade gått närmare Singer och Barth hade jag antagligen dragit deras uppmärksamhet till mig och deras samtal hade avstannat.
Fotografierna har inget dokumentärt värde, det måste finnas en miljon bilder på dessa herrar tillsammans, men jag är förtjust i bilderna tack vare det spontana skeendet och inramningen med museets verkstad. Framför allt är det ett litet minne som är kul att tänka tillbaka på. En annan av fotografins legendarer, Henri Cartier-Bresson, talade om “the decisive moment” – det avgörande ögonblicket. Det här var kanske inget avgörande ögonblick – utom för mig och mitt fotoalbum. | e11 |