Biltest vi minns: Ferrari 308 GTB mot Porsche 911 Carrera
I mitten av 1980-talet dök en ny biltidning upp i de svenska butikerna: Car. Första numret var fullmatat och toppade med en duell mellan Ferrari 308 och Porsche 911.
Det fanns en tid då en bil av märket Ferrari på en gata i en svensk stad kunde ge ortens fysioterapeuter ett rejält uppsving. Man vred kort sagt skallen så snabbt att nackmusklerna riskerade att fjonga av som överspända gitarrsträngar om en Ferrari mot all förmodan sågs i trafiken.
Under min uppväxt (jag är född 1972) skymtade jag ytterst få Ferrari i verkliga livet. Man kan invända att jag växte upp i en foträt akademikerstad där andra ideal än italiensk, vällustig fordonskultur gällde i den lokala statusjakten. Men inte heller i huvudstaden sju mil bort var Maranellos produkter särskilt synliga, förrän möjligen i slutet av 1980-talet.
Visst hade Tore Bjurström i Örebro startat importagentur för märket redan på 1950-talet, och visst fanns det Ferraribilar av olika valörer i landet.* Men alltsammans var en rännil jämfört med dagens försäljningssiffror, och avgasreningskraven (som Sverige och Schweiz länge envisades med) kväste importen under många år.
Ferrari framstod som exotiska hägringar, som sällan ens förekom i svenska biltidningar. Allra minst i något riktigt biltest – ett sådant där bilen inte bara provkörs, utan faktiskt riskerar att få sina fiskar varma. Med en skribent som inte bara vill tacka för upplevelsen och hoppas på ny inbjudan, utan som har uppsåt att nagelfara vagnen och ge läsaren en rättvisande bild av tingens tillstånd.
Första utgåvan av Biltidningen Car (som inte hade något gemensamt med den brittiska tidskriften med samma namn) utkom tidigt hösten 1985 och målet var alldeles uppenbart att knacka bitar ur Teknikens Världs berggrund. Bakom Car låg samma förlag som några år tidigare startat och gjort succé med tidningen Bike, och flera av medarbetarna skrev i båda publikationerna.
Bike var en oförvägen, välskriven och välgjord samt lagom kaxig publikation som hade ruskat om i den dammiga mc-tidningshyllan. Inte minst genom att våga slå fast att vissa motorcyklar var sopor, och vissa verkstäder lurendrejare. Nu skulle samma manöver ske bland biltidningarna, även om Teknikens Värld inte hade samma blottor i försvaret som dåtidens mc-tidningar.
Det gällde för Car att få i högsta växeln direkt och därav två biltester i premiärnumret: Volvo 740 Turbo mot Saab 9000 Turbo 16, samt Porsche 911 Carrera mot Ferrari 308 GTBi Quattrovalvole.
Nu kan det avslöjas: Ferrarin var en hyrbil – det var enda sättet att komma åt en 308 för test.
Vid skrivmaskinen – en IBM med skrivkula – för att nedteckna intrycken av Ferrari och Porsche satt Michael Åhman. Han hade lämnat Teknikens Värld för att tillsammans med Gunnar Dackevall, Kenneth Olausson, Mats T Söderberg och de övriga starta Car. Mickes text hör till kategorin som jag fortfarande kan framkalla känslan av att läsa – både bokstäverna och bilarna gjorde starkt intryck på en 13-åring. Se bara de inledande meningarna:
”Jag ska erkänna en sak: Jag har aldrig kört en Ferrari. Trots mina år som motorjournalist, där jag fått möjlighet att nöta på lädret i Rolls-Royce Corniche, vrida upp en BMW M1 i en bredsladd eller sluka mil genom Europa i en Mercedes 500 SE. (…) I ett yrke där man lätt blir blasé på alla nya bilmodeller, allt högre effekter, allt mer lyx – i ett sådant yrke är det bra att ’ha något kvar’. Ungefär som det faktum att jag aldrig bott på Waldorf Astoria i New York. Vissa saker vill man spara.”
Numera är Michael Åhman pensionär och njuter bland annat av att lägga mil på sin italienska Wilier-racer (två hjul, mycket smala), allra helst i bergen runt Palermo. Efter åren på Car har han bland annat varit frilans och webbredaktör på auto motor & sport.
– Vad som kanske inte skrevs men som väl kan få bli offentligt nu är att Ferrarin var en hyrbil. Vid den här tiden var Il Commendatore fortfarande i tjänst och Ferraris attityd mot journalister var avvisande, minst sagt. I den mån de ens var med på bilsalonger så hade de aldrig pressmaterial. Vi ville så klart ha en riktig smällkaramell i första numret, och på den tiden var tester/provkörningar verkligen inte sådan stapelvara som det senare blivit.
Som de flesta motorjournalister vet är Ferraris hållning till medier ungefär densamma även nu för tiden, om än att organiserade pressevenemang blivit vanligare. Att testa bilarna är dock aldrig aktuellt – och absolut inte populärt om någon ändå dristar sig.
Eftersom Cars testlag hade hyrt Ferrarin kunde ordinarie testmätningar genomföras utan Maranellos vetskap: accelerations- och bromsförmåga, ljudnivå samt de numera udda mätpunkterna pedal- och styrkraft. I en separat artikel i samma utgåva beskrivs hur Car utför sina tester, bland annat med så kallat femte hjul som monterades bakom bilen.
Överlag var Car en teknikintresserad tidning och i premiärnumret fanns även en artikel som redde ut principerna för olika fyrhjulsdriftssystem (med slutsatsen att fyrhjulsdrift oftast var en dyr onöda) och en artikel om förbränningsrum. Fyrventilsmotorer var högsta mode på 1980-talet, vilket test-Ferrarins modellbeteckning vittnar om: Quattrovalvole.
Det är inte konstigt att så många av oss svärmar för italienska bilar, när även något så prosaiskt som “fyra ventiler” kan låta så vackert. Micke lyckas i testtexten gira förbi de flesta floskler och färdigtuggade sanningar som brukar omgärda bilar som Ferrari och Porsche. Men han hymlar heller inte med 308 GTBi väcker andra känslor än vad 911 Carrera förmår. Och då är den tyska svansmotorvagnen ändå en bil han högaktar.
”Porsche 911 har jag mött förut. Flera gånger. Och förundrats. Det är en märklig bil. Så hopplöst föråldrad, nästan usel i vissa detaljer. Men ändå. Finns det någon bil, någonstans, som har en sådan karisma som Porsche 911? Knappast. Utstrålningen går inte att peka på; man kan inte säga ’titta här’.” (…) Porsche är som ett vin. Ju äldre det blir, desto godare, mer eftertraktat. Tyvärr också dyrare.”
Överlag är testet – som löper över tio rätt texttunga sidor – en synnerligen sansad genomgång av bilarnas egenskaper på punkt efter punkt. Drivlinorna och köregenskaperna får naturligtvis befogad uppmärksamhet med noggranna beskrivningar av både teknik och upplevelser.
Mot Porsches 3,2-liters boxersexa på 231 hästkrafter står Ferraris treliters, 90-graders V8 med 240 hästkrafter. Båda vagnarna har femväxlade lådor – 308 med ettan vänster bakåt – och på papperet jämbördiga prestanda. Men 911 väger nästan 200 kg mindre än 308 (!), och Ferraris utväxling kräver att trean petas i just före 100 km/h-strecket.
Därav skiljer mer än en sekund till Stuttgarts fördel i acceleration 0–100, och med dagens måttstock skulle siffrorna snarare peka mot ett par mellandyra bilar i Golfklassen. Men prestationsförmåga är inte allt, totalupplevelsen bygger på många intryck:
”I Ferrari ser man de stora hjulhusen på ömse sidor. Man sitter lågt, och ser bara hur vägen kastas in under vindrutan. Nosen upplevs inte. När man suttit i Ferrari så känns Porsche plötsligt väldigt mycket standardbil. Man sitter högt, det känns nästan som i en buss. Den flacka huven och de upphöjda flyglarna bildar en karaktäristisk utsikt”
Testets slutsats blir att Porschen vinner knappt på poäng, och inte bara för att den är mer praktisk med två extra sittplatser och ett användbart bagageutrymme. Även dess sportbilsegenskaper får höga betyg – men Ferrarin är och förblir ett väsen av annat slag.
”Hur blev det då med min dröm? Tålde den dagsljuset? Var det inte som jag fruktat – att all uppdämd trängtan utmynnade i en aning besvikelse. Kanske. Kanske inte. (…) Det skulle alltså vara lättare att leva med en Porsche. Men det är svårare att leva utan en Ferrari. Så enkelt är det.”
Hur gick det då för Biltidningen Car? Det visade sig svårare än väntat att utmana Teknikens Värld och efter ett par år försvann Car från tidningshyllorna. Det var synd, för det var en tidning med ett eget tilltal som i mina ögon snarare kompletterade än ersatte Teknikens Värld.
Det resonemanget kan överföras även till de båda testbilarna. Vem inbillar sig egentligen att det är antingen Ferrari eller Porsche som gäller – självfallet vill man helst ha både en 911 Carrera och en 308 GTBi Quattrovalvooole i garaget. | e11 |
Fotnoter
* Den tidiga svenska Ferrari-historien finns beskriven i utgåva 4/97 av Automobilhistoriska Klubbens tidskrift Autohistorica. Författaren Peter Haventon – som var medarbetare i Car och tog bilderna till testet med Porsche och Ferrari – har tillsammans med faktasamlaren Christer Mellin nogsamt gått igenom varje känt bilexemplar. Fantastisk läsning!
** Rubriken “When Harry met Sally”? Tja något måste det ju stå. Sally Carrera känner vi från Disneyfilmen “Bilar”, och När Harry mötte Sally var en omtalad film i slutet av 1980-talet.
Fler biltester ur arkivet
På Eric’s Eleven finns även tillbakablickar på testet mellan Porsche 911 Carrera och 928 S i Teknikens Värld 8/1984 (där Michael Åhman var en av testförarna) samt jämförelsen mellan 911 SC Cabriolet, 928 S och 944 i Automobil 9/1983. Jag har fler på lager, men om du ruvar på något gammalt biltest eller bilreportage som borde uppmärksammas tar jag tacksamt emot ditt tips!