Han lärde sig köra bil i en Porsche 901 med chassinummer 35. Sedan dess har Jeff Zwart kört och fotograferat hundratals sportbilar – och vunnit Pikes Peak åtta gånger.

Eric’s Eleven dricker **Elvakaffe** (eller buteljerat vatten …) med bilkompisar och profiler i bilvärlden. Vid Rennsport Reunion i Kalifornien gavs tillfälle att sitta ned med Pikes Peak-vinnaren, fotografen och Porscheentusiasten **Jeff Zwart**. Foto: Andreas Lundberg.

Minns du de där godisbitarna som kallades tefat och smälte i munnen varpå ett surt pulver fräste till på tungan under någon sekund eller två? Så är det mesta på Instagram. Det fräser till, man scrollar vidare och har efteråt bara kvar en underlig smak av torr oblat.

Många “instagrammare” är skickliga på att skapa polerade ytor, förvånansvärt få har något substantiellt att erbjuda. Men så finns det konton som har både snygg fasad och rustikt kärnvirke i konstruktionen. I det perspektivet har Jeff Zwart ett rejält försprång:

1. Han är professionell fotograf och filmare. 2. Han tävlar i rally och har vunnit Pikes Peak åtta gånger. 3. Han har en samling med klassiska Porschebilar. 4. Han bor i en vidunderligt vacker miljö. 5. Han reser kors och tvärs över världen på jobbuppdrag och för att övervara roliga evenemang. Rennsport Reunion på Laguna Seca i Kalifornien, till exempel. Den här dagen har han fått en tjänsteskjorta med etiketten “Legend” broderad på högerarmen.

Född 1955 och sedan länge ett välkänt namn i amerikanska bilkretsar. I Europa är han inte lika omtalad, men Youtube bjuder många filmade inblickar i Jeff Zwarts liv och verksamhet. Några av dem finns länkade längre ned på den här sidan. Foto: Andreas Lundberg.

Enkelt uttryckt behöver inte Jeff Zwart slå knut på sig själv för att det ska bli spännande att följa hans Instagramkonto. I synnerhet som sociala medier inte är hans huvudsyssla – bara en rolig bisak för någon som ägnat sitt liv åt bildskapande. För oss andra blir glimtarna han bjuder på en fascinerande inblick i en vardag och en historia från ett högoktanigt liv med bilar.

Något hundratal meter från bordet där vi slagit oss ned står Jeffs Porsche 906. Han har ägt den sedan 1996 och den här helgen tävlar han i en av alla klasser som avlöser varandra vid Rennsport Reunion. Med tanke på att en likadan 906 våren 2024 såldes för drygt 2,2 miljoner dollar är det ingen självklarhet att riskera den lilla glasfiberbilen i en batalj på Laguna Seca. Men så resonerar inte Jeff Zwart.

– Jag oroar mig inte för mina bilar eller deras värde, grunden för min samling är att jag kan köra bilarna vart jag vill och när jag vill. De måste inte vara rena och som du kanske sett på Instagram har jag vinterdäck till samtliga. Där jag bor används heller inga kemikalier i halkbekämpningen, vilket gör mig lyckligt lottad.

Porsche 906 kallas även Carrera 6 och var den sexcylindriga efterträdaren till 904 Carrera GTS. Totalt lär 65 exemplar av homologeringsversionen ha byggts 1966–1967 och Jeff Zwarts exemplar (bilden) har chassinummer 906-109. Ferdinand Piëch, som långt senare blev högsta chef för VW-koncernen, ansvarade för utvecklingen. Foto: Eric Lund.

Vinter och halka hindrar inte utflykt med kanot på taket till en 356 pre-A från 1953. Inte någon ovanlig syn på Jeff Zwarts Instagramkonto. Foto: Jeff Zwart / Porsche.

Jeff Zwarts gård är belägen högt upp bland Colorados berg, “längst in på en 15 kilometer lång väg”. Det gör sträckan till civilisationen lagom för ärenden med någon av gammelbilarna. Fordon som stillastående troféer verkar inte vara hans melodi, att regelbundet nöta på de sju–åtta klassikerna i samlingen befrämjar hälsan för både bilarna och deras ägare. Kolla till exempel videoklippet Piëch to Peak (längst ned här på sidan), där Jeff och några bekanta åker på långresa med sina Porsche 906.

Under ett drygt decennium hade han själv en av de Porschemodeller som brukar anses mest trixig att hålla under armarna: 959. Exempelvis kräver de sekventiella turboaggregaten djup kunskap för att kalibreras korrekt, och den “aktiva”, justerbara fyrhjulsdriften hade behövt 2020-talets processorkraft för att lira perfekt.

– Jag älskade att närma mig bilen, den kändes verkligen speciell. När man stängde dörren var känslan helt annorlunda eftersom den inte är gjord av stål som i vanliga 911. Man ville verkligen köra bilen och känna turboaggregaten pressa en mot ryggstödet. Samtidigt skedde allt så mjukt och behagligt, aldrig våldsamt. Min fru och jag brukade åka på långresor med den.

“Lägga mil och riskera stenskott på en Porsche 959 Sport? Inte så många skulle komma på tanken …”

Den 959 som Jeff ägde var dessutom i utförandet Sport, som bara tillverkades i 29 exemplar. (Ett av de andra exemplaren kan du läsa om i det här E11-reportaget.) Till skillnad mot “vanliga” 959 Komfort har inte 959 Sport höj- och sänkbar fjädring, vilket innebär att en av de presumtiva, komplicerade felkällorna saknas. Men det innebär även att hans röda 959 Sport var än mer unik – knappast något som den genomsnittliga bilsamlaren skulle komma på tanken att lägga mil och riskera stenskott på.

Kanske var det uppväxtmiljön som lade grunden för Jeff Zwarts chosefria förhållande till exklusiva bilar. Många av oss bilentusiaster kan uppleva en samhörighet med vissa varumärken eller produkter, men få av oss kan påvisa en lika lång och djupgående relation till Porsches bilar. 1964 köpte Jeffs pappa en ny, grå 356 C. Två veckor senare tog han familjen på resa till Indianapolis 500, händelsevis på Jeffs nioårsdag.

Tre år senare förverkligade pappa Zwart drömmen om en 911 när han “köpte den billigaste han kunde hitta”. Det råkade vara en mörkblå (Bali Blue) 901, tillverkad i september 1964 och med chassinummer 35. I klartext en av de allra tidigaste 911/901, och i den fick Jeff lära sig att köra som 15-åring.

– Pappa insåg nog inte då vilken unik bil han hade köpt, det råkade bara vara ett exemplar som han hade råd med. Den blev vår familjebil, mamma körde den till jobbet och jag körde den ofta när jag hade tagit körkort. I dagens perspektiv är det ju verkligen speciellt och jag önskar att bilen hade funnits kvar, men efter att pappa sålt den blev den stulen och antagligen styckad i delar.

Ett unikt originalfoto: en ung Jeff Zwart med sin pappa Robert “Bob” Zwart och familjens blå Porsche 901 med chassinummer 35. **Photo published with permission from** **D. Asahina** **© (all rights reserved).**

Att Porsches bilar skulle bli både en födkrok och ett idrottsredskap för honom var ändå inget som Jeff Zwart kunde ana som yngling hemma i Kalifornien. Redan som 18-åring köpte han visserligen sin första egna Porsche – den gula 914/6 som syns i ett annat videoklipp här nedanför – och den har han kvar än i dag.

– Vissa bilar är speciella, men jag är även alltid nyfiken på nya saker, säger Jeff om varför han till exempel sålde sin 959 Sport.

Men hur många bilar han än ägt är det ändå en rännil jämfört med alla han kört, tävlat med – och fotograferat. I de unga vuxenåren bodde Jeff Zwart i Europa, arbetade på en veterinärklinik och siktade på att studera till veterinär i Tyskland. Helgerna vigdes åt att besöka racertävlingar vid olika banor i landet.

– Jag ville tävla men visste inte hur det skulle gå till, och jag hade inte rätt förutsättningar för att bli mekaniker. Men jag noterade att de som fick komma närmast banan var fotograferna. Fotointresse hade jag också med mig hemifrån, så det låg nära till hands.

Efter bara några år hade han skrinlagt veterinärplanerna och etablerat sig som en av Road & Tracks mest bemärkta fotografer. Ett sådant lappkast är få förunnat, men så har Jeff Zwarts liv också varit en närmast osannolik händelsekedja. Han har haft tur och skicklighet att närvara vid många speciella tillfällen. När till exempel den första provkörningen av Porsche 959 ägde rum i Tyskland 1986 var det Jeff Zwart bakom kameran (och Dennis Simanaitis samt Paul Frère vid skrivmaskinen, händelserna beskrivs i min 959-artikel).

En gång i tiden var det Canon New F1 som gällde för fotouppdrag runt världen. Numera tar Jeff Zwart de flesta av sina bilder med mobilen, konstnärligheten sitter inte i redskapet . Kolla hans Instagramkonto. Foto: Eric Lund.

– Road & Track sände mig till Weissach och vi tog bilder i 200 miles per hour [drygt 320 km/h, reds. anm.]. Du kan föreställa dig vad en sådan upplevelse innebar för en ung fotograf, det var rätt spännande att sitta i baksätet i en 959 på Autobahn. Ett stort ögonblick. När jag långt senare fick möjlighet att köpa en 959 Sport levde den verkligen upp till mina förväntningar … i synnerhet som 959 var utvecklad för Grupp B och i Grupp B hade alla mina rallyidoler tävlat.

Intresset för biltävlingar var grundmurat, men några realistiska förväntningar på att själv delta hade inte Jeff Zwart. Inte förrän en annan biltidning skickade honom på ett speciellt uppdrag: att deltaga i och skriva om ett antal förarkurser på olika racerbanor. Där visade det sig att Jeff inte bara hade naturlig fallenhet för bildkomposition – utan även för bilkörning.

– De sade att jag borde göra något av min talang, men jag svarade att jag inte visste hur det skulle gå till. Det slutade ändå med att jag började köra Formel Ford och kom sedan att representera en av förarskolorna i Pro Formula Ford-serien. Samtidigt var det ju rally som egentligen lockade mig mest, och en av mina bästa vänner råkade vara Rod Millen som var USA-mästare i rally.

Vid den tiden hade filmning snarare än stillbildsfotografering blivit en viktig intäktskälla, och när det skulle köras avancerat framför kameran var det ofta Rod som Jeff anlitade. Det slutade med att Rod Millen byggde en Mazda rallybil till Jeff och sedan var spåret utstakat.

Reportage om Jeff Zwart i tidskriften American Photographer år 1987. Registreringsnummer som anstår en actionfotograf. Originalfoto: Jeff Zwart.

– Rally visade sig passa mig väldigt bra och Pikes Peak hade alltid varit ett mål. Redan första året presterade jag ett fint resultat och 1994 tävlade jag för första gången med en Porsche och vann den öppna klassen. Sedan dess har jag tävlat där med 14 olika Porschar och vunnit åtta gånger.

På senare år har han deltagit med en synnerligen speciell modell: nytolkningen av 935, tillverkad i 77 exemplar och egentligen inte avsedd för tävling. Men den går så klart utmärkt att köra fort med (se ett av filmklippen nedan). Jeff Zwart är dessutom en av få som har tävlat och segrat i alla tre varianterna av Pikes Peak: från 1916 till 2002 bestod hela den 20 kilometer långa fartsträckan av grusväg, sedan asfalterades delar av vägen och från och med 2012 är det asfalt från start till mål.

– Så klart saknar jag grusepoken, jag älskar att köra när bilen rör sig under mig. 2010 slog jag rekordet med marginal med en GT3 Cup medan det var delvis grus och delvis asfalt, och sedan dess har jag vunnit även på enbart asfalt. Jag tävlar även i Colorado Hill Climb Championship med en Cup-bil. och i det mästerskapet är det många som har slutat köra Pikes Peak sedan vägen blev asfalterad.

Kärleken till grusvägar är påtaglig när Jeff beskriver hur bilen rör sig under föraren, hur bilen kan balanseras i högt tempo på löst underlag och hur samspelet mellan bil och förare är en njutning som man aldrig tröttnar på. Att Porsche 911 med baktung viktfördelning skulle vara svårkörd håller han bara delvis med om.

Med åren blev det allt fler reklamjobb och färre journalistiska uppdrag. Jeff Zwart och hans firma har gjort hundratals reklamfilmer för en lång rad bilföretag. Foto: Jeff Zwart / Porsche.

– Tidiga 911 kan bitvis vara krävande att köra på vanliga vägar, men i grund och botten är 911 särskilt på löst underlag verkligen gynnsam. Den svänger in fint och är enkel att få med runt kurvorna. Tack vare motorns placering längst bak har 911 dessutom väldigt bra grepp, när du fått bilen att börja svänga hamnar en stor del av vikten över bakhjulen. Så även om de första årgångarna var lite yviga och överstyrda på landsväg är 911 perfekt för rally.

Jeff Zwart kör som sagt inte bara klassiska Porschebilar av de mest skilda slag (till och med en traktor), utan håller sig även med samtida modeller. På hans Instagramkonto syns nu för tiden ofta en blå 911 Dakar, och genom åren har han kört i stort sett varje modellversion.

– Med moderna 911 finns inga av de gamla problemen kvar, det är en av mest neutralstyrda bilmodellerna skulle jag säga. Det är fantastiskt hur ingenjörerna verkar ha flyttat balansen framåt utan att ändra motorns placering.

Jeff bakom ratten på sin 356-C i Seal Beach en dag på väg hem från skolan. Hans kompis tog bilden från en Chevrolet Vega som syns i navkapselns spegling. **Photo published with permission from** **D. Asahina** **© (all rights reserved).**

Förvisso hade det varit konstigt om Jeff Zwart, som hedersgäst vid Porsches eget racingkalas, hade riktat kritik mot bilarnas köregenskaper. Men under sin långa karriär har han rimligen haft många chanser att välja något annat för både gatbruk och idrottsutövande om han inte hade trivts. För den som lärt sig köra bil i en 911, och tillbringat en stor del av sin ungdom bakom ratten på en 356, är det kanske inte konstigt att de små aktertunga sportvagnarna känns som en förlängning av de egna sinnena.

På Instagramkontot syns sällan Jeff själv på bild. Han behöver inte jaga likes med flåsigt självförhärligande. Desto oftare syns hans Bernersennen-hundar, som med flaxande öron åker med på utflykterna (även om den mest kända, Jezzebel, nyligen for vidare till hundhimlen). Och så bilarna förstås. Han pepprar inte med bilder, men låter oss få ett smakprov på hur vagnarna används – och hur snyggt de gör sig med Colorados berg som fond.

För en gammal motormurvel i Sverige är kombinationen av snygg bilkörning och snyggt bildskapande inspirerande att följa. Jeff Zwarts historia som fotograf och sportvagnsförare kvalar nog in som målbild för många av oss. Och att följa hans Instagramkonto är som att äta godis av hög kvalitet. Det innehåller inga onödiga tillsatser och man får aldrig någon konstig eftersmak. | e11 |