Mar 17

Mar 17 När gick det utför med 911? Exakt då! Då! Och då!

Stramar skjortan runt magen på en modern 911? Beroende på vem man frågar har storleken absolut betydelse.

En sak är säker: Porsche 911 har fått jäsa över alla bräddar. För lång, för bred, för tung och i största allmänhet för tillrättalagd. Alldeles för lättkörd också. Så kan det låta, grumsande 911-gubbar emellan. Annat var det förr! Frågan är bara när det var förr. Är det just 991- och 992-generationerna, från 2011 respektive 2018, som svullnat så till den grad, medan de tidigare generationerna bokstavligen höll sig i skinnet?

Den oskyldiga lilla 901 hetsas av breda, snabba, svullna 993 Carrera S. Tidningen Thoroughbred & Classic Cars, oktober 1997. Foto: Eric Lund.

För 25 år stod Porsche 911 inför det hittills största och mest markanta generationsskiftet. Luftkylt blev vätskekylt och precis hela bilen var ny, inte bara uppdaterad. Det föranledde många motortidningar att göra återblickar och dra tidslinjer mellan då och nu. (En genre som jag för övrigt är förtjust i, om någon nu missat det.)

Engelska Thoroughbred & Classic Cars gick loss med 32 sidor 911 i oktoberutgåvan 1997. En av tidningens mest läsvärda och välskrivande pennor, Martin Buckley, fick i uppdrag att knyta ihop den luftkylda säcken ordentligt. Detta genom att jämföra start- och slutpunkterna: en tidig 911 – så prematur att den till och med heter 901 – och en sen 993 Carrera S.

“Looking at them side by side illustrates my feelings most clearly. The 993 is a fat arched, heavy-handed thug of a car, the eternal outline drawn over too many times, reworked to death. In sharp contrast, the 901 of 1963 is a model of elegant purity, a pretty slim, delicate car, its falling roofline handsomely drawn, the double curvature of the rear wings beautifully worked out.”
“The old car has pencil-thin bumpers where the 993 has chunky plastic fairings, and chrome where the new car is blacked-out. Such is modern taste: the people who bought Porsches back in 1963 had more class, and so did the cars.”

Att Martin Buckley föredrog den äldre bilen – då 34 år gammal – är kanske inte ämnat att förvåna. Det är inte för inte som han hovrat i de brittiska klassikertidningarna, snarare än i nybilsbevakningen. Men det intressanta är hur 993 Carrera S beskrevs. S:et indikerar att det är en vanlig Carrera med kaross från 993 Turbo, minus luftintag och fast monterad vinge. Den framstod som överjäst, svullen, bred och alldeles prilligt överdimensionerad jämfört med den nätta ursprungsmodellen.

Vad Martin Buckley knappast kunde föreställa sig var hur liten en 993 Carrera S skulle framstå år 2023. En jämförelse med dagens 992 Carrera S: bredd +6 centimeter, längd +28 centimeter, hjulbas +18 centimeter. Om vi istället utgår från en normalsmal 993 Carrera utan turbobreddning från 1997 ser vi att bredden ökat med hela 12 centimeter. Och en nutida 992 Turbo S är ytterligare fem centimeter bredare …

“Old car looks slim and delicate next to 1997 993 – especially in Carrera S form.” Bildtexten i Thoroughbred & Classic Cars säger allt – 911 hade förlorat sin själ. Då också. Foto: Eric Lund.

Siffrorna säger dessutom inte allt. Det som framför allt är påtagligt när en luftkyld 911 hamnar jämte en 991 eller 992 är hur proportionerna förändrats. Det skiljer bara någon centimeter i takhöjd, men midjelinjen för en modern 911 är uppdragen, vilket påverkar hur stötfångarsköldar, strålkastare och bakljus placeras. Det ser ut som modellbilar i olika skalor.

Porschemuseet i Zuffenhausen illustrerade detta alldeles utmärkt med ett bildspel på en väggskärm för några år sedan. Konturerna av alla 911-generationer till och med 991 (plus 356) fylldes i med foton för respektive generation. Som om någon blåste upp en ballong, andetag för andetag.

**Tripp: 901 från 1963.** Hjulbas: 221 cm. Längd/bredd/höjd: 416/161/132 cm. Foto: Eric Lund.

**Trapp: 993 Carrera från 1994.** Hjulbas: 227 cm. Längd/bredd/höjd: 424,5/173,5/130 cm. Foto: Eric Lund.

**Trull: 991 Carrera från 2011.** Hjulbas: 245 cm. Längd/bredd/höjd: 449/181/130 cm. Foto: Eric Lund.

Så, när gick det åt pipan – första gången …? En kvalificerad gissning: hösten 1973. Det var då de spensliga originalstötfångarna ersattes med stadiga doningar för att möta amerikanska krocksäkerhetskrav. Förfallet hade inletts. 911 såg med ens tyngre ut både på vägen och vågen. Ett år senare debuterade 911 Turbo med svällande skärmar både fram och bak. Av den den nätta jäntan blev en body builder.

När 964-generationen lanserades 1989 kunde man få för sig att de mer integrerade stötfångarna skulle näpsa kritiken, men så här skrev Peter Haventon i sin provkörning i Teknikens Värld: “Starkare, snabbare, säkrare – men enligt mångas åsikt också fulare. Dels står bilen högt, med mycket luft i hjulhusen trots att den verkligen inte byggts för terrängkörning, dels är i synnerhet den främre stötfångaren ett bulligt schabrak.”

Då hade han ännu inte fått stifta bekantskap med turboversionen av 964. Den ser om någon 911-modell ut som om hullet pyser ut runt baddräkten. Eller? Det är just en 964 turbo som syns till höger på öppningsbilden i den här artikeln. En god bit bredare än min röda Carrera 3.2, men skillnaden verkar ha minskat med åren. Det beror naturligtvis på den skalförskjutning som ägt rum. Till och med de bredaste luftkylda 911:orna är numera små och smala – relativt sett. Och 964 turbo är med alla mått mätt en delikatess.

Sju generationer 911 vid presskörningen av 992-generationen i Valencia 2019. Närmast i bild en sen 3.2 Carrera som exponent för G-generationen. Efter den en 964 Carrera i jubileumsutförande med turbobred kaross. Bild från den här artikeln. Foto: Eric Lund.

Det finns de som anser att även de minimalt utsvängda skärmkanterna som kom med Carrera RS 1973 (det vill säga fortfarande med smala stötfångare!) är ett avsteg. Vad säger oss detta? Jo, att beroende på vilken utsiktspunkt man väljer i 911-historien kan man få nästan vad som helst bekräftat.

Allt utom den allra första 911 (eller 901, som den hette) kan sägas ha frångått idealet om den lätta och nätta sportvagnen med lika smala hjul i alla fyra hörnen. Och glöm inte att 901/911 fick somliga att grumsa redan 1963 – vilken kluns jämfört med den proportionerliga och näpna 356!

Man kan försöka att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Dagens 911 kan absolut upplevas som bylsig, i synnerhet om man har en luftkyld bil att jämföra med. För även om det finns imponerande många gemensamma nämnare i en modern och en klassisk 911 är det ändå två väsensskilda filosofier. En gammal, luftkyld 911 har kanske mer gemensamt med en nytillverkad Morgan, eller möjligen en Alpine A110? De referenserna haltar på många punkter – men känslan av att köra en analog bil med korta ledtider mellan föraren och mekaniken förenar där snarare än i 911-genealogin.

Skalförskjutning både vad gäller proportioner och köregenskaper. 992 Carrera 4S (2019) och 911 Carrera 3.2 (1986). Man kan gilla båda, men föredra den ena. Bild från den här artikeln. Foto: Eric Lund.

En modern 911 är en ingenjörstriumf där man snarare kan förvånas över hur mycket analog körkänsla det trots allt finns kvar. Det är omöjligt att inte imponeras och förtjusas. Men man kan också fundera över om inte 911-modellens (samt Caymans/Boxsters) utveckling borde ge utrymme för påfyllning underifrån. En liten slangbella med fokus på sprittande köregenskaper snarare än dominans i varje tungviktsmatch.

Det kommer naturligtvis aldrig att ske hos Porsche. Det är inte på enkla, lätta och klipska sportbilar man tjänar de stora pengarna. Snarare är det så att vi som drömmer om en nytillverkad, “klassisk 911” får leta på annat håll. Kanske hos Lotus. Kanske hos Alpine. Kanske hos Morgan. Kanske hos Caterham. Eller så får man helt enkelt hålla fast vid sin klassiker. Den som är alldeles lagom. Hur lagom? Exakt! | e11 |